Nu är det en plusgrad ute. En ynka liten plusgrad, alldeles ensam och frusen. När vi tittade ut snöade det. Jag undrar alltid vad Matilda ska säga om snön. För nu var det länge sen det snöade sist.

Jag är glad att vi kom över en motorvärmarkabel! Tur man har snälla släktingar med kablar över. En ny kostar nämligen minst 350 kr.

Jag var inte riktigt redo för att sommaren skulle ta slut. För det var nästan ingen sommar alls. Det var varmt några dagar. Och så jobbade jag ganska mycket. Då hinner man ju inte vara med!

Matilda har haft lite kämpigt på dagis, så nästa vecka ska hon få vara kortare tid. Hon vill ju vara hemma! "Maaammaaaaa!" skrek hon när jag lämnade henne sist. Då fick det vara nog. Jag hade ont i magen hela tiden hon var borta. Jag bestämde att hon får gå dit när de ska ut och leka, sen hämtar jag henne när de ätit. Så kör vi så ett tag. Då blir det nästan bara lek för henne, och då blir det nog bättre. Jag måste ju inte börja jobba nu. Även om det hade behövts lite tillskott i familjekassan. Men än är det inte jul, så vi klarar oss så länge.

Nu är jag officiellt arbetslös iallafall. Jag har tillochmed fått mina första stämplingskort från a-kassan. Men jag måste såklart skicka in arbesgivarintyg och andra grejer innan de börjar betala ut några pengar. Varje gång är det samma sak. Och så stämplar jag typ en månad, sen gör jag något annat.

Plugga, vill jag göra. Verkligen. Det suger i pluggar-tarmen.