Det känns inte kul... Jag har skrivit ut en ansökan om plats på förskola och fyllt i den. 

Vi diskuterade lite, Husse och jag. Tanken är ju att vi ska slippa sätta Matilda på dagis redan. Jag ska försöka få jobba bara kvällar och helger ett tag framöver iallafall.

En Nanny, skulle man ha. En Supernanny. 

Idag gjorde vi schema för några veckor framåt, hur jag ska jobba. Det blir bra det här! Men helst vill min chef att jag ska köra dagtid oxå. Det går ju inte riktigt, då måste Matilda var någon annanstans och det vet jag inte var det är någonstans. Det känns svårt att lämna henne redan. Men jag ska kolla upp vad det finns för alternativ.

Matilda var på ettårskontrollen idag. Hon var 74 cm lång, vägde 8680 gram och hennes huvudomfång var 46,2 cm.

Läkaren gnällde lite över att hon inte kryper ännu. Men jag tyckte att hon överreagerade. Matilda får öva att stå och gå medan vi håller i henne, hon har precis lärt sig att sätta sig själv, hon rullar runt på rygg och mage och ålar på rygg när hon ska ta sig fram. Ok, hon kryper inte, men hon gör annat. Och så pratar hon massor. Läkaren sa att vi skulle ställa upp gåstolen på vinden och låta Matilda ligga och skrika på golvet till hon börjar krypa. Det tycker inte jag. Vi fortsätter med våra lekar då hon får öva att stå och gå och hålla i möbler. Jag vill inte att min bejbis ska ligga och skrika på golvet, när man kan ha kul istället. Kanske börjar hon inte krypa lika fort, men det blir desto trevligare på vägen dit.

Hon fick en spruta i benet oxå, den märkte hon knappt överhuvudtaget. Duktiga duktiga bejbis! 

Efter min hårdstart som taxichaufför har jag sovit som en sten hela natten. Matilda vaknade vid sju och jag gav henne välling i hopp om att hon skulle somna om en stund, det gjorde hon! Jag fick ligga och dra mig till nio iallafall. 

Idag ska vi till BVC för ettårskontrollen. Då blir det även en spruta i benet, och det är aldrig kul. Men hon är så duktig, så det går säkert bra den här gången oxå.

Jag skulle oxå behöva en läkarkontroll, känner jag. Min rygg har pajat igen, innan jag började jobba. Men det var inte så skönt att sitta och köra i slutet på andra skiftet. Jag försökte hitta bekväma ställningar, och det var svårt. Nu gör jag situps varje morgon så att jag ska få magstöd och skona min stackars rygg. Jag försöker sluta böja på ryggen och går ner på huk istället. När jag bär Matilda får hon ligga över axeln som en annan spädis, men hon tycker det är kul. Som tur är. Jag kan inte hålla henne rakt framför mig långa stunder, och då får jag hålla henne så nära kroppen som möjligt. 

Jag gör även lite andra gymnastikövningar, då jag ligger på mage på golvet och håller upp överkroppen med armarna. Jag sträcker sakta på armarna till jag kan ha dem raka, och så gör jag så några gånger. Då känns det bättre i ryggen en stund.

Nu ska vi ut på promenad och jag ska lämna in redovisningen för helgens arbete, innan det är dags för BVC-besök.

Jag känner mig så bra inombords nu när jag har jobbat litegrann! Jag hoppas att min chef blir nöjd med min insats och att jag får fortsätta köra. På något konstigt vis längtar jag till nästa pass. Haha!

Verkligen skumt... 

Nog känns det att jag inte har jobbat på ett tag! Nu har jag kört fredag och lördag kväll/natt. Det var skoj att köra de passen som första pass efter ett uppehåll på två år. Oj oj! 

Roligt var det. Nu är jag ledig ett tag. Ska antagligen köra helg igen om två veckor.

Under tiden ska jag försöka hinna med att smita in på stationen och sitta med övningstaxametern så jag inte glömmer hur man gör.

På fredagen blev det några missar, men igår gick det nästan helt felfritt!

Jag får nog kläm på det där.

Kör en sprajtans ny Ford Mondeo, så det känns som att jag sätter mig i en gocart när jag tar vår opel hem efter jobbet. Haha! 

Ikväll smäller det. Då ska jag köra taxi igen. Jag kommer ihåg hur roligt jag tyckte att det var när jag började köra taxi. Det kändes verkligen som att det var jobbet för mig. Jag fick köra bil, jag fick träffa massor av olika sorters människor, jag fick vara trevlig och ibland fick jag även vara otrevlig! Hehe... Jag trivdes verkligen med att köra taxi. Men jag jobbade för mycket och fick inte direkt lön för mödan på slutet, så jag tröttnade.

Nu har det gått två år och jag tog mig i kragen igår och lämnade mitt telefonnummer på taxibolaget här i stan.

Först kändes det riktigt bra att jag äntligen hade gjort det. Sen fick jag ångest. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde när jag jobbade som mest. Jag var mörk runt ögonen, tappade hår och gick upp i vikt. Jag hade ständig huvudvärk och svårt att sova på nätterna, de nätter jag inte jobbade. Jag vill verkligen inte hamna i den sitsen igen!

Men när telefonen ringde senare på kvällen, och jag blev erbjuden att köra redan den här helgen så kände jag att det var ganska kul ändå.

Jag hade faktiskt väldigt roligt som taxichaufför! Jag har saknat det på något vis.

Den här gången ska jag inte ta i så jag spricker. Det går inte heller, för jag har Matilda. Hon är min broms. Jag kan inte jobba tolv timmar, sju dagar i veckan. Jag kan jobba lagom och få ihop pengar så vi kanske tillochmed kan spara lite!

Det känns bra.  

Jag har inte jobbat sen januari 2006. Det är två år sen. Nu ska jag helt plötsligt jobba igen. Imorgon. Jag var och sökte idag på dan, och telefonen ringde vid sju ikväll. Det skedde så plötsligt att jag inte hann tänka på hur ovan jag är och hur trött jag kommer bli. 12-timmarsskift, bara så där. Här går jag från mammaledig till 12-timmarsskift i en handvändning. Tjopp tjopp, bara. Jag tror att största delen av söndagen kommer att spenderas i sängen, mer eller mindre vaken. Som tur är har vi en samarbetsvillig bejbis som kan gå med på att hänga i sängen en dag. Bara man får välling och ny blöja då och då.

Undra vad jag har i timlön? Jag ska genast kolla avtalslönerna. Hehe. 

Jag vet att jag ska vara positiv och se möjligheterna och vara tacksam för det jag har. Men det här suger! 

Jag fick föräldrapenning idag och allt gick till räkningar. Allt!!! Och när Husse får pengar går även alla de till räkningar, för jag har lämnat hyran bland annat. När jag och Husse pratar så är det jag som får vara den positiva och säga att allt ordnar sig, för han brukar vara domedagsprofet. Det är jävligt jobbigt att vara positiv nu, när vi inte har en krona över. Jag måste få prata av mig någonstans. Vill inte få panik, men jag vet att jag kommer få uppmuntra Husse när han oxå ser att trots att han jobbat varenda dag så har vi inget kvar efter räkningarna. Jag sitter här och har sån växande ångest över att föräldradagarna snart är slut, Matilda står inte i någon dagiskö, jag måste börja jobba och då får jag jobba när Husse är hemma, det vill säga kvällar och helger. Och då blir det att köra taxi.

Egentligen vill jag gå skola! Läsa in matte B och C, sen läsa in ekonomi på distans och kanske få ett jobb som jag tycker är intressant. Men jag vill inte ta lån! Jag har precis blivit av med min skuld hos CSN och jag vill inte ha en ny. Det var nog kämpigt att betala tillbaka 30.000 kr.

Jag brukar vara bra på att motivera mig själv och andra att hela tiden se att det finns en utväg. Men nu sitter jag där själv och har lust att skita i allt, strunta i att betala räkningarna och se hur länge jag klarar mig.

Jag vill vara med Matilda ett tag till, jag vill att hon ska bli lite större innan hon ska in på dagis. Jag vill ha den här sommaren oxå. Jag vill hinna komma på vad jag ska göra sen.

Nu blir jag så less på att bo i Kiruna. Det finns inga utbildningar här! Och jag kan inte flytta. Fan för mig att jag strulade bort en massa år på skit, istället för att utbilda mig när jag kunde och inte var tvungen att bo här. Fan för mig för att jag inte har haft några ambitioner och ork att kämpa för dem. Fan för mig för att jag trott att jag inte kan bli något.

Fan för Kiruna att det bara är den där jävla gruvan som räknas. Jag vill inte jobba där!

Fan för att vara efterklok.

Jag måste ha en plan, nu!