Mitt nya ledord ska vara: Låna aldrig!

Låna aldrig någonting. Köp eget eller klara dig utan. Och är det så att du får ta emot något, gör klart för alla att du FÅR det så du inte åker på att lämna tillbaka det sen. Det kan hända att vem som helst plötsligt säger upp vänskapen med dig och ska ha tillbaka det du trodde att du fick. Låna aldrig.

Det finns vissa saker man kan låna, som tillexempel någons bil, för den glömmer man inte att lämna tillbaka. Det är helt uppenbart att man lånar den, för vem ger bort en bil? Det händer inte så jätteofta. Man kan oxå låna någons stuga nångång.

Men när det kommer till saker, låt bli!!!

Jag vill att alla som jag har lånat saker av säger det till mig, så jag vet. Då ska jag genast plocka ihop det och lämna tillbaka det.

(Bilstolen har jag lånat, och ni ska få tillbaka den!)

Ett annat råd är: Låna aldrig ut mer än du har råd att ge bort!

Det är ett användbart tips som jag fick någongång för tio år sedan. Jag lånade ut femhundra kronor till någon som jag aldrig träffade igen. Jag har nog sammanlagt lånat bort 15.000 kr som jag aldrig fått tillbaka. Utspritt över en lång tidsperiod är det inte så mycket pengar. Jag har väl dunkat huvudet i väggen då jag inte fått tillbaka det jag lånat ut, men så kan det gå. Mer saker jag har på villovägar är några cd-skivor, lp-skivor, böcker, skor, nibälten, nithalsband, nitarmband, köksprylar och kläder. Säkert mer, men jag har glömt.

Mitt lite sena nyårslöfte blir alltså att jag inte ska låna något mer. Tar jag emot något så är det för att jag får det. Men helst ska jag köpa det själv och ha kvitto att visa upp, så att det aldrig mer blir missförstånd och så sitter man där i skiten.

Låna kan man göra på biblioteket.

Jag hade lite svårt att somna om efter att Husse hade gått till jobbet. Men jag försökte. Det börjar ljusna ungefär då. Jag trodde att Matilda skulle vakna klockan sju, hon tittade på mig och pratade lite. Men plötsligt var det tyst igen och hon sov till tjugo över åtta. Jag hann gå upp och göra färdigt vår frukost innan hon vaknade. Då strålade solen utanför. Efter frukost gick vi ut och solade lite. Båda med solbrillor på. På hemvägen somnade Matilda, så jag lämnade henne ute på bron när vi kom hem. Jag trodde hon skulle sova länge, men hon vaknade efter tjugo minuter ungefär. Jag hann gympa lite, vilket kändes med tanke på träningsvärken. Den är värst i låren och överarmarna.

Just nu känner jag mig väldig slö och orkeslös. Dagen började så bra och jag var pigg och full av energi. Jag vet att jag går omkring och oroar mig för saker som jag inte rår på. Jag slösar min energi på det, och trots att jag är medveten om det kan jag inte sluta. Det är som att gå i motvind och djupsnö, med barnvagn.

Jag vill ju bara att alla ska må bra och vara glada. Jag vet att man inte kan må bra hela tiden, men varför inte försöka kämpa lite och se allt som är bra istället för att gräva ner sig i det som kanske verkar dåligt just nu?

Jag fick en kopp te i knät i morse. Det var lite tråkigt just då, men efter jag hade sattit på mig torra byxor tänkte jag inte mer på det.

Nu ska jag förresten sätta igång tvättmaskinen och tvätta bland annat de byxorna med te på.

Efter jag varit i stallet igår, var det raka vägen hem, in i duschen, på med kläder och iväg till Tusen Toner. Jag satt nämligen i juryn för Musik Direkts deltävling. Vi var fem stycken i juryn, som skulle komma överens om tre akter som då ska vidare till delfinal i Boden. Det var verkligen ett ansvarsfullt uppdrag, och jäkligt roligt!

Det var tio artister/grupper i åldern 13-19 år som ställde upp och jag hade kul hela tiden. En och annan slog mig verkigen med häpnad!

Och gissa om jag blev spelsugen själv... Dags att damma av gitarren igen, snarast.

Efter det var det raka vägen hem igen och dags för melodifestival. "Dödens grupp" som de kallade den. Jag var inte lika impad som av Musik Direkt-deltagarna. Min favorit var faktiskt Charlotte Perelli. Kul att hon och Linda Bengtzing gick till final. Lite kul att Nordman kommer hit till Kiruna, oxå.

Fan, det är nästa helg! Då kommer det vara livat här i stan. Oj oj... Ju mer det närmar sig, ju mer sugen blir jag att gå. Men femhundra spänn för en biljett, det känns helt enkelt inte värt det. Samtidigt känns det som att jag kommer att ångra mig efteråt. Jag vet ingen som ska gå, och jag tänker inte gå själv. Så intresserad är jag inte.

Då är det fränare att sitta i juryn för Musik Direkt. 

Såg Let's Dance igår. Jag har faktiskt följt det från starten. Men jag är den enda i min familj som tittar på det.

Jag håller faktiskt inte på någon speciell, men Linda var faktiskt en av mina favoriter. Igår åkte hon ut, och jag blev lite ledsen. Hon var så glad och rolig! Och hon var ju fantastisk på att dansa, redan i början! Jag kan inte mycket om dans, speciellt inte tävlingspardans, men jag kan ju se om någon är helt ute och cyklar iallafall. Det var inte Linda, långt därifrån.

Det sorgligaste var när Susanne åkte ut. Då fick jag ont i magen.

Nu blir det jobbigare och jobbigare, för nu är det inte många kvar. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna för Let's Dance. Man ska aldrig säga aldrig, tydligen.

Ikväll är det dags för det andra jag inte trodde att jag skulle fastna för, nämligen Melodifestivalen. Jag har följt varje deltävling av den oxå.

Nästa vecka kommer hela spektaklet till Kiruna, och gissa om det redan är feber här! Helt sjukt, men kanske förståeligt.

Hela nästa vecka är fullproppad med evenemang i melodifestivalens tecken. Det kommer inte att gå att missa vad som komma skall.

När biljetterna släpptes till Andra chansen tog de slut nästan på en gång. Nu säljs de på blocket och kiruna.cc, antagligen för lite dyrare pengar. Någon har haft en affärsidé, tydligen.

Jag håller mig hemma vid platt-teven. Även om jag hade en tanke på att sitta i Nåjdens Sal på Folkets Hus och se hela sändningen live på bioduk. Men det var bara en tanke.

För tillfället har jag en utväxt som börjar bli ungefär 5 cm. Jag är ju inte jätteblond, men när jag har färgat svart så ser det ganska illa ut med utväxt. När vi var och handlade sist, köpte jag faktiskt hårfärg. Men den står snällt och väntar på mig på en hylla i köket. I köket! Jag har inte ens flyttat den till badrummet!

För ungefär en vecka sen toppade jag äntligen mitt hår, men jag skulle behöva ta mer. Just i hårklippningen blev Matilda sjuk och jag fick avbryta innan jag var helt klar. Att färga håret själv, med en bejbis inärheten är inte att rekommendera. Så jag får göra det kvällstid, eller till helgen. men då brukar jag vara upptagen med annat.

Matilda väckte mig kvart i sju imorse. Hon vaknar tidigare och tidigare. När det börjar ljusna ungefär. Så nu införskaffar familjen en rullgardin. Till sommaren kommer hon inte att sova alls, annars.

Jag vaknade med en blixtrande huvudvärk, ont ihalsen och täppt näsa. Jag tycker att det är orättvist att jag blir förkyld igen! Jag tycker sex veckor i rad räcker för ungefär två år framåt, åtminstone. Men vad jag tycker spelar tydligen ingen roll.

Har precis gått Nordeas aktieskola på http://www.nordea.se

Det var intressant.

Nu ska man bara skaffa lite pengar att placera oxå.

Kiruna reklamför sig som Winter city men det är då ingen ordning och reda i vintertrafiken. Som gångtrafikant ska man hålla sig hemma, speciellt om man har barnvagn. Det har snöat ganska mycket den här vintern, och när vägarna har plogats har all snö hamnat på trottoarerna, där den även har blivit kvar. Någon enstaka gång har trottoarerna blivit plogade, men då har de varit blankplogade och snorhala. Man riktigt ser framför sig hur knät viker sig åt fel håll när man halkar mitt i ett steg.

Oftast blir inte trottoarerna plogade, utan de är fulla med snö och snöklimpar. Då får man som gångtrafikant gå ute i vägen, och hur kul är det?

En av anledningarna till att trottoarerna aldrig blir plogade är att bilarna får parkera överallt hela tiden. Eller, de kanske inte får, men de gör det och ingen bryr sig om det. På vissa gator kan bilar stå i flera dygn och bli översnöade, utan att något händer. Plogbilarna kör snällt förbi och lämnar trottoaren oplogad.

När jag är ute och går med barnvagnen går jag halva vägen ute i gatan, och där det går att gå på trottoaren gör jag det. När det kommer bilar kan jag vara bussig och pressa fram på den oplogade trottoaren, bara för att inte stoppa upp biltrafiken.

På flera ställen lutar trottoaren ut i gatan, för att den är oplogad, och vagnen glider således ut i gatan hela tiden.

Kvällstid är det bara att dra på sig alla reflexer man äger och har, för att kunna gå någorlunda säkert.

Om nu Kiruna ska vara Winter city så kan det väl vara det för alla? Inte bara bilister. Och bara för att vi knappt har några parkeringsvakter så kan man väl tänka efter litegrann när man parkerar sin bil. Det där med datumzon verkar ingen förstå sig på. Knappt den som betyder "parkering förbjuden".

I Kiruna finns faktiskt sparkskyltar, alltså ungefär såna som visar en cykel på cykelväg. Men Kiruna är ingen bra sparkstad heller. Om de nu mot förmodan plogar trottoarerna, så brukar de sanda dem på en gång. Då är det inte kul att åka spark, det blir så att säga grus i maskineriet och tar tvärstopp.

Jag kommer ihåg förr i tiden, då de brukade använda en räfflad skopa för att ploga trottoarer och gångstigar. Det blev alltså snö kvar, med spår i, som inte var snorhal att gå på och som även gick att köra spark på. Var har alla dessa räfflade skopor tagit vägen? Nu är det blankt som gäller. Om det gäller, överhuvudtaget.

Spark är annars ett ypperligt sätt att ta sig fram vintertid.

Nä, det är ingen riktig vinterstad.

För att få bukt med alla felparkerare skulle Kiruna behöva ett till parkeringshus, förutom Kupolengaraget som är på tok för litet.

När det är snöoväder i Kiruna åker alla bilister som inte har eget garage till Kupolengaraget för att tina upp sina igenisade bilar. (Jag brukar vara där ganska ofta.) Oftast är det snudd på omöjligt att få en plats där inne, om man inte ställer sig utanför och väntar till någon kör ut.

Tänk vad bra om Kiruna centrum fick ett stort parkeringshus som ersatte alla parkeringar i centrala stan. Plogbilarna skulle kunna ploga vägar och trottoarer utan problem och folk kunde tina sina bilar medan de gick och slösade pengar i stadens alla affärer. (En viss ton av ironi där...)

Ett förslag bara, nu när staden ska flyttas och omorganiseras.

Matilda har börjat säga mamma, på riktigt. Hittills har det varit mähmäh och amma och mah, men nu är det mamma och ibland mammammammamma.

Hon sa det tillochmed offentligt när vi var på apoteket i lördags. "Mamma!" hördes från vagnen. Jag blev alldeles stolt och tittade runt för att se om någon hörde det.

Hon går omkring hemma i sin gåstol och säger "mamma" lite försiktigt då och då. Men om det kommer ett "MAMMA" så har hon kört fast med gåstolen. När hon är med Husse och blir trött eller hungrig, kommer ett svagt "mammma..." Då säger Husse att när det är lek och skoj duger pappa, men när det är allvar är det mamma som gäller.

Igår låg de och vilade en stund när Husse kom hem från jobbet. Efter en halvtimme vaknade Matilda och sa "mamma". Då var det dags att byta blöja. Igår sa hon "MAMMA" när det var dags att byta bajsblöja.

Och när hon var täppt i näsan och inte kunde sova kom flera svaga "mammma" på rad.

Jag har svårt att tro att jag kommer att bli less på att höra det. Det är så gulligt att jag blir varm i hela kroppen.