Matilda har gått från lilla statsministern till lilla Hamlet. Nu höjer hon handen som i scenen med döskallen, "att vara eller icke vara", fast med orden baaba-ba-ba-baaa. Det är så otroligt gulligt! Jag vet inte om det är snällt att skratta åt henne, men hon blir ju glad och fortsätter prata. Hon visar inte någon antydan till blyghet iallafall.

Jag vaknade mitt i natten i en hostattack. Så fort jag tog ett andetag så killade det i halsen. Tillslut somnade jag om iallafall. Igårkväll kunde jag knappt prata utan att hosta. Men nu känns det bättre igen. Hoppas det går över nu.

Vi ska gå och titta i affärer idag. Köpa lite julklappar. Det blir få julklappar i år. Eller många svinbilliga. Matilda är lite för liten för att fatta det där med presenter, så vi har en "frijul" (hahahahaha, som på en gammal saab!!) i år. Nästa år blir det andra bullar! Då är hon ju ett år och åtta månader, då hänger hon ju med. Nu är det mest roligt att bita i presentpapperet och slänga innehållet på golvet.

Jag har haft en återkommande mardröm i flera år. Den utspelar sig i ett gammalt trähus (det är oftast ett trähus, det har varit stenhus någon gång) och jag vistas där av någon anledning. Det brukar vara olika anledningar, antingen att jag ska flytta in där, har bott där, eller tittar på huset för att jag tänker bo där, att jag är där på någon aktivitet eller liknande. Ibland har huset varit väldigt likt centralgården, men inte alltid. Det som är ständigt återkommande är att det är någon dörr som är låst. Dörren går till ett utrymme, som jag vet är jättefint och stort, antagligen den finaste delen av hela huset, men man kan inte gå in där för att det är något hemskt där. Som att det spökar eller nåt. Men det finns en väg att ta sig in, en liten lucka som väldigt bökig att ta sig till. Jag har kikat genom den luckan, och fattat att det är hur fint som helst där inne, men jag har aldrig vågat ta mig in genom den. Inatt vågade jag. Det var Husses förtjänst. Han pushade mig att klättra igenom luckan. Jag var skiträdd! Jag har ju varit nära så många gånger, och jag har i vaket tillstånd funderat otroligt mycket över det här huset! Jag har försökt övertala mig själv innan jag somnar, att om jag drömmer om huset ska jag inte vara rädd, jag ska ta mig in i låsta rummet! Men jag har inte lyckats förrän nu.

Jag kröp in genom luckan och kom till en stor, fin lägenhet. Fullt möblerad. Det såg ut som att någon bodde där, men att allt bara var lämnat i ett ögonblick. En tv-apparat stod på i ett sovrum. I köket låg saker framme, som att någon höll på att laga mat. Sakerna var från förr. Tvn som var på var vit, så den måste ha varit från 80-talet. Det stod en röd kobra-telefon på en telefonbänk i hallen. I köket var det oxå gamla saker. Det var så fint och mysigt i hela lägenheten. Jag gick runt länge och tittade på allt. Gick till fönstrena och tittade på utsikten. Jag var därinne ensam. Och det var inget spöke där. Men känslan av ett spöke fanns ändå i luften, men jag var inte så rädd som jag varit i tidigare drömmar.

Jag har alltid tänkt att det där rummet symboliserar en del av mig själv som jag är rädd att upptäcka eller använda mig utav. Ett stort, fint, outnyttjat rum av mig själv. Ett rum fyllt av saker, erfarenheter, värdefulla ting och minnen. Jag har inte kommit på än vad det är! Trots att jag är närmare en lösning än någonsin förr. Varför har det blivit övergivet? Det verkar ha bott en hel familj där, som bara stuckit och lämnat allt liggande. Det har varit låst länge, till den finaste delen i hela huset. Bilderna sitter helt fastklistrade i mitt huvud nu. Det stora vardagsrummet med de stora fönstrena. Hallen, korridoren till det lilla sovrummet med den vita tvn, köket med koppargrytorna... Det är så jävla skumt! Hjälp mig!

Drömtydning önskas.

Matilda pratar och pratar. Igår satt hon och höll tal i mitt knä, med handgester och allt så det inte gick att hålla sig för skratt. Hon ser ut som en liten statsminister! Hon pratade även i kön på coop igår när vi var och handlade. Högt och ljudligt. Hon sprider glädje omkring sig.

Igårkväll fick jag så jävla ont i bihålerna och trodde att nu sätter bihåleinflammationen in på allvar. Jag hade feber oxå. Det tog en evighet innan jag somnade. Men imorse kändes huvudet mycket lättare, nästan som att jag skulle bli frisk! Helt fantastiskt! (Kom just på att jag måste ta min zink-tablett........ så där ja) Det gör ju lite ont, men snoret rinner inte HELA tiden, bara nästan.

Nu har jag suttit uppe ensam på kvällen flera kvällar i rad. Jag förstår inte när jag har blivit kvällspigg. För ett år sedan brukade jag gå och lägga mig klockan åtta, då var jag iofs gravid, men nu kan jag sitta uppe till ett! Det har jag nog inte gjort sen jag var tonåring.

Igårkväll satt jag vid datorn och renskrev Punch-texter. Och så blir jag så frustrerad över två låtar, "Rock your world" och "Misery". Jag har texterna och "scheman" över hur man spelar dem med vers och refräng och solon och sånt, men inga ackord. Jag har inte en aning hur de går! "Rock your world" spelade vi live på Aurora sommaren -04, ändå är den borta! Jag har för mig att den var rolig. Men jag kan inte komma på hur den går.

Idag ska jag sitta lite med gitarren och klura. Kanske kommer den fram. Jag hoppas det, för det gör mig galen!

Jag tog julkort på Matilda i fredags, tror jag (är lite mosig i huvudet). Och så tog färgen slut i skrivaren. Så för er som inte får något i brevlådan så finns bilden här i bloggen. Jag har fler oxå. Jag satt och bara tröck och tröck på kameran, för hon satt inte still långa stunder. Hon var så rolig, så jag skrattade hela tiden.

Varför blir jag förkyld igen? Jag blev ju nyss frisk! Det här verkar dock inte vara en lika hård förkylning. Jag hade feber på torsdagkväll, sen har jag haft huvudvärk och snorat. Jag har tillochmed tagit nässpray, och det brukar jag aldrig göra.

Matilda har varit snäll som vanligt. Hon är lite gnällig på kvällen när hon ska sova. Men det är inte länge.

Igår tog hon sovmorgon och sov till tjugo över tio. Jag fick väcka henne och möttes av ett strålande leende. Jag önskar jag hade hennes morgonhumör ibland. Jag kan bli rätt grinig.

Måste koka knäck igen. Husse har ätit upp första omgången. Men jag måste köpa knäckformar först. Det vore inte så skoj att ha kokat färdigt knäcken och så står man där utan formar. (Värre saker kanske har hänt i världshistorien, men ändå.)

Och nu vill jag för i helvete bli frisk igen, på riktigt!

Igår kom den! En liten tand! Matilda avslöjade sig när hon bet i bordskanten hos farbror Jan. Det skrapade. Jag stack mitt pekfinger i munnen på henne och kände en liten tand! Liten och vass. Jag höll på att börja grina. Tänk att det kan vara så roligt med en liten tand... Nu väntar vi på nästa, och nästa.

Mysteriet med gökuret fortsätter. Det är inte någon av grannarna som har det som alarm. Det är något inlåst i ett källarförråd som låter. En morgon så klev jag upp, tog på mig morgonrock och tofflor och gick ut till källartrappen. Då hörde jag att det kom från källaren. När jag gick nedför trappen kände jag mig som i en skräckfilm, så det blev ingen lång stund i källaren. Halv sex, eller därikring, varje morgon, i en halvtimme, minst, håller det på. Och jag håller på att bli galen. Det är bara jag som vaknar av det, dessutom.

Köpte Aftonbladet igår, för tv-bilagans skull. Och så är det ju alltid roligt att läsa lite sensationsnyheter.

Mode-delen är faktiskt ett utav mina irritationsobjekt, men jag brukar läsa den ändå. I gårdagens tidning kan man läsa att "hippien gör comeback", att man ska ha utsvängda jeans, blommönstrat och såklart hårbandet i guld, som ska gå över pannan. Sofi Fahrman har på bilden exakt ett sådant guldband. Och i samband med artikeln är bilden på Sienna Miller, med guldband i håret.

I dagens tidning, som jag ville ha på grund utav skvallerbilagan Klick!, kan man läsa "Belinda Olsson hissar och dissar". Där dissas guldbandet totalt! Och det lustiga är att samma bild med Sienna Miller finns i artikeln.

Jaha. Vad ska man göra nu då? Ska man köpa något guldband eller inte? Är det tokinne eller katastrofalt fult? Vem ska man lita på i det här fallet? Jag vet varken ut eller in!

Nåja, man kan vara ganska lugn ändå. Det som är trendigt brukar ju komma året efter till lilla Kiruna. Då kanske jag har lyckats få kläm på om det ska vara hårband eller inte.

Idag träffades vi psychobitches from hell och spelade igenom några låtar. Det var skoj! Men både jag och basist har tyvärr blivit av med varsitt axelband under tiden vi har varit borta från replokalen. Jävligt tråkigt. Hon har sytt sitt själv, och mitt är bara jävligt tufft. Nu håller vi på att efterlysa dem. Ingen kan ju våga spela med dem live i den här stan! De är ju ganska unika och lätt att känna igen.

Under tiden vi har varit borta har även några mikrofoner, mikrofonstativ och telesladdar försvunnit. Ingen skräll, men jävligt tråkigt. Det är ju lås på dörren, trots allt.

Jag tog äntligen tag i julbaket idag och gjorde två plåtar lussebullar. Eller saffransbullar, kanske jag ska säga. Nu luktar det bullbak här hemma. Härligt. Goda blev de oxå. Jag var tvungen att äta tre stycken. Det blev några kvar att frysa in ändå, hehe...

Vi gjorde ett nytt försök på BOEL med Matilda idag. Hon var lite piggare än förra gången, så det gick riktigt bra. Sen vägde vi och mätte henne oxå. Hon var duktig och snäll hela tiden, lilla charmknuttan!

Imorgon ska hon få vara med mormor och morfar när jag är i stallet och Husse på jobb.

Vad härligt det är att vara frisk och orka göra grejer! Tack, för att jag är frisk!