Förkylningen kom och hoppade på mig mitt i natten! Klockan fyra imorse gick jag upp och tog ett glas echinaforce, en vitlöksklyfta och en bamyl. Det gjorde ont i näsan, halsen och bakom pannan. Jag trodde jag skulle klara mig!

Ute snöar det på tvären, så det är ju en perfekt dag att vara hemma och bara vila. Men alla tv-kanaler är borta! Det är bara myrornas krig! Typiskt. Det har varit så hela dan. Så nu lyssnar vi på Backstreet Boys istället, det är inte fy skam!

Imorgon är det bara att jag är frisk, jag tänker inte ligga hemma flera dagar. Då blir jag på dåligt humör.

En som inte är på dåligt humör är ju Matilda. Hon smackar och tjuter och skrattar så fort man tittar på henne. Fan, vilken härlig unge! Och hon är min! Jag får vara med henne varje dag! Varje morgon får jag se hennes solskensleende.

Idag ska hon få bada och få massage med olja. Hon har börjat få torra kinder, när hon äter och grisar och blir torkad i ansiktet. Det ska vi råda bot på idag.

Klockan är på kvällen. Alla har gått och lagt sig utom jag. Jag håller mig uppe en stund till. Matilda har blivit värsta kvällbusaren. Hon vill inte gå och sova på kvällen, så hon får ligga i soffan och snacka och busa till hon smäller av. Idag blev det efter nio, tio över ungefär. Vi var till mormor och morfar en sväng efter jag kom hem från stallet.

Det blev en ganska lång dag i stallet. Det var ju sådant kanonväder! Jag åkte rätt tidigt, vid elva. Först sladdade jag förbi öbbi och köpte en grep och några svartsäckar. Nu har vi två braiga grepar! Sen tog jag tag i saken och mockade i hagen. Det är ju där vi rider, än så länge, och bajshögarna blir ju stenhårda kul-högar, som inte kan vara särskilt kul att trampa på. Stona tyckte det var ganska spännande när jag kutade omkring där i hagen med snöplog, kratta och grep. Ibland kom de fram och nosade, tills de upptäckte att snöplogen nog var jättefarlig, då de skuttade iväg några meter. Jag red litegrann oxå. Jobbade lite i trav med volter och halter. Det gick jättebra, trots att han släpade benen efter sig ibland.

Och så räknar jag kalorier. Det är ju döspännande! Idag hade jag jobbat så hårt att jag har egentligen en massa kalorier kvar som jag får stoppa i mig, men jag ska ju gå och sova snart.

Det känns som att en förkylning lurar runt hörnet, så jag har svept två glas med vatten/echinaforce idag. Jag har varken tid eller lust att bli förkyld.

Min idé till en bok har börjat ta form. Jag håller på att slipa på min huvudrollsinnehavare. Hon blev lite för lik mig i första hjärnspyan. Men bara det kommer ut något så är det ju bra. I huvudet sprutar det idéer som jag måste skriva ner fort fort innan de försvinner. Ibland öppnar inte datorn Words tillräckligt fort.

Det finns så otrolig korkad reklam så jag blir sur. Har sett den där: "Älskling, du ser den där vita lådan där borta, det är en tvättmaskin!" och undrar hur den fortfarande kan få sändas. Det är skrämmande! Jag vet inte ens om den hade varit ok 1954 och nu är det 2007. Kanske håller vi på att vrida tillbaka klockan. Därför sätter jag mig nu vid datorn en stund och kopplar av. I bakgrunden har jag på Veterinärerna där en havsörn är med i kvällens avsnitt.

Jag har blivit medlem på kroppskoll.se. Där ska jag fylla i hur mycket jag rör mig och hur mycket jag äter. Jag kan även skriva dagbok och prata med folk, om jag vill. Det är en ganska rolig sida. Jag har tagit mått över hela kroppen och fyllt i. Det ska jag göra varje söndag, hade jag tänkt. Det finns en tabell som håller räkning på hur många kalorier jag kan stoppa i mig beroende på hur mycket jag rör mig. Det är skitjobbigt att fylla i minsta lilla grej jag stoppar i munnen, men det är värt det. Om jag inte ids skriva så ids jag inte äta. Hahaha! Satt nyss och fyllde i middagen, men det är svårt så här i början eftersom jag måste väga allt jag äter. Jag har fuskat lite med dagens middag, jag chansade. Jag hade ju redan ätit upp den, så det blev svårt att väga. Hihi!

Jag gick med Matilda till mamma och pappa idag, istället för att ta bilen och packa i och ur barnvagnen. Sen gick jag hem och bytte om och åkte till stallet. Idag hände det som man bara vet ska hända när man håller på med hästar, jag blev trampad på tån. Jag tror att de siktar med sina hovar! Förr eller senare blir man trampad på tån, det är bara så, och idag hände det mig. Fan, vad ont det gjorde. Jag trodde det gick hål först. Det upptäckte jag när jag kom hem, att det hade det inte gjort. Det var bara blått.

Vi tog ett litet träningspass på banan. Jag red en stund utan stigbyglar för jag är så less på att inte hitta sitsen ordentligt. Jag måste öva upp balansen och ridmusklerna. Spotlight var jätteduktig och snäll idag. Han stod tillochmed still när jag skulle upp och han busade inte när jag inte hade några stigbyglar. Han busade inte sen heller.

Efter middagen har Matilda och jag gjort sittövningar. Hon kan faktiskt sitta alldeles perfekt själv en liten liten stund. Hon tycker det är roligast att slänga sig bakåt och landa på mjuka kudden. Då skrattar hon.

Nu ligger hon i soffan bakom mig, för hon ville bestämt inte gå och sova riktigt än. Hon ligger och säger booh. Åt sin morfar säger hon buä. Idag har hon börjat med en ny grej, hon smackar med tungan. Hon satt länge länge vid matbordet och smackade med tungan och skrattade. Pfff pff pff låter det från soffan. Inte nog med att hon är gullig, hon låter gulligt oxå.

Gitarren hänger där på väggen och ger mig lite dåligt samvete. Jag vet att jag måste ta ner den snart och spela på den. Jag måste göra nya låtar, skriva nya texter och hitta på nya melodier. Jag måste öva upp fingrarna igen. Mina stela, ovana fingrar som bara spelat gitarr ett fåtal gånger det senaste året.

Ibland tar jag sådana här uppehåll. Jag spelar knappt alls. Sen kommer jag igång och sprutar idéer och sitter beredd med block och penna dygnet runt för att en fyndig textrad inte ska gå förlorad.

Husse tjatar nästan på mig att jag ska spela, för han vill höra. Men jag vill ju vara ifred, iallafall i början, till jag kommit igång. Jag vill inte ha publik när jag komponerar, när det är färdigt är det en annan sak.

Matilda ligger i vagnen ute på bron och sover. Äntligen har jag förstått hur den här babymonitorn fungerar, så då får hon sova ute. Och hon sover som en sten! Härligt. Hon har haft en dålig dag idag och inte alls velat äta mat utan bara mjölkersättning. Ändå har hon varit glad och busig. Vi har övat på att sitta och stå, det tycker hon är skoj.

Tänk om jag skulle börja jobba lite smått. Ha ett jobb att gå till någon stund varje dag. Tänk om det fanns någon som ville ha mig bara några timmar per dag. Inte heltid, bara litegrann. Ibland är jag jättesugen att börja jobba, dels för att jag vill ha något att göra och dels för att spara föräldradagar. Det vore najs, alltså.

Tänk om jag skulle komma på ett yrke som jag vill ha! Varför ska det vara så svårt? Jag gör intressetestet på ams.se ca 4 gånger per år, åtminstone. Och jag vill alltid bli konstiga saker som dj, konstnär eller regissör. Please! Vilken framtid va? Vilken karriär! Oj oj! Vilka möjligheter och för att inte tala om arbetsmarknaden... oj oj oj. Varför vill jag inte ha ett vanligt jobb som jag kan få? Jag ska då vara så jävla speciell hela tiden. Antingen det eller så vill jag jobba med saker man inte kan jobba med, för det klassas inte som jobb.

Hemmafru vore coolt. Tänk om man fick lön för det. Slippa gå och ha ångest för att snart ringer arbetsförmedlingen och säger att "du måste flytta till Skåne, för det finns jobb som slakteristädare där!". Eller nåt. Det räcker om de säger att det finns jobb på ISS som jag måste ta. Aldrig i mitt liv att jag hade gjort det. Eller inom vården. Aldrig, aldrig!

Därför måste jag komma på något, snabbt! Ta tag i saker och börja sätta hjulen i rullning. Nog finns det väl något jobb som jag kan tänka mig att gå till varje dag... Men vilket jobb är det?

Det var ett reportage på tv4 nyhetsmorgon Norrbotten om äggdonation. En läkare från en klinik i Umeå var med och blev intervjuad. De sa att det var brist på äggdonatorer i Sverige, och att de gärna ville ha fler. Som äggdonator ska man vara högst 36 år och gärna ha fött egna barn. Jag började fundera starkt på att donera ägg. Tanken har slagit mig förut, men jag har aldrig funderat allvarligt på det. En gång i tiden var jag blodgivare. Det var i Göteborg och de brukade stå med blodbussen mitt i stan, så jag trillade in där då och då och lämnade blod. Man fick en hundring, lite jos och en smörgås. För ägg får man 3000 kr och en jävla tankeställare. Tänk om jag skulle donera ägg och sen skulle en liten parvel som kom från mig springa omkring någonstans i Sverige som inte hade en aning om vem jag var. Jag skulle inte ha en aning om vem den var heller. Matilda skulle ha ett halvsyskon som hon inte skulle veta något om. Det är märkligt det där. Det finns en massa människor som av olika anledningar inte kan få barn, men som önskar det så otroligt mycket. Jag spottar ut ägg en gång i månaden, som är fullt dugliga till att bli bejbisar.

Jag vill att Matilda ska få ett syskon, men inte än. Jag tänkte vänta ett par år. Men jag hade kunnat donera ägg så att någon annan får en bejbis.

Om man donerar ägg i USA kan man få upp till $50.000. Det är i runda slag ungefär 319500 kr. Det är 106,5 gånger mer än man får i Sverige. Det är en årslön, en bra årslön. Så bra att jag faktiskt var in på några hemsidor och kollade. Men på de flesta klinikerna är den övre åldersgränsen 29-30 år. Det betyder att jag redan är för gammal. För gammal! Mina ägg är skämda! Men Matilda blev ju så bra! Nåja, deras formulär man får fylla i har kraven att man ska vara atletisk, vacker och intelligent. Och inte äldre än 30. Och man ska ha fått egna barn. Och givetvis inte ha några ärftliga sjukdomar. Atletisk är jag ju, jag kom ju upp på Spotlight med täckbyxor! Vacker som en dag ser jag ju att jag är, varje gång jag tittar i spegeln. Intelligent råder det ju inget tvivel om! Om jag får säga det själv. Men då är det ju bäst före-datumet som gått ut. Jag har ju fyllt 30. Så det blir nog inga 319500 kr.

Det är ju även så, att när man ska donera ägg så får man injicera hormoner, själv. Man ska ge sig själv några sprutor i någon veckas tid för att öka produktionen av ägg. Jag vet ju hur jag mådde när jag var gravid, och när jag ammade, då hormonproduktionen låg på topp. Här ska man alltså spruta in extra hormoner, jag kan ju gissa hur kul jag kommer vara då. Glad som en lärka! Haha!

Jag tar och funderar några extra gånger på det här. Än en gång blir man lite smått avundsjuk på det manliga könet, då spermadonation är betydligt mindre komplicerat. Men då är det bara värt en 5-hunka per prov. Så det så.

Idag är det inte bara en massa snö, det är kallt oxå! Jag tog täckisar på mig idag, när jag åkte ner till stallet. Det behövdes. Jag hade bestämt att jag skulle rida idag, och jag hade inte tänkt rida i täckisarna, men jag kände att det nog skulle vara bäst. Jag började med att värma upp, dvs mocka i boxen. Jag la även i nytt spån, så Spotlight fick alldeles nybäddat. Medan jag gjorde det fick han springa omkring i hagen. Men han stod mest still och tuggade lite på en hötuss. Sen tog jag in honom och gjorde iordning honom, och mig. Han verkade ganska förväntansfull när vi gick ut på banan. Det bådade ju gott. Han har lite svårt att stå still när man ska sitta upp, men han har faktiskt skärpt sig litegrann. Men idag, när jag stod där och studsade tappert i mina täckisar, så började han givetvis trampa omkring. Med öronen spetsade och mulen i vädret. Jag studsade efter, försökte få honom att stå still, fortfarande med en fot i stigbygeln. Han trampade på ut i djupsnön, och jag efter, vare sig jag ville eller inte. När han tillslut stannade satte jag ner foten i backen och pustade en stund. Det märktes att min kondition inte var på topp. Sen provade jag igen. Jag ställde honom med huvudet alldeles mot staketet, så han åtminstone inte kunde gå framåt. Sen satte jag foten i stigbygeln och började studsa igen för att komma upp, otymplig som en snöboll. Tillslut hängde jag där iallafall, och skulle bara slänga över benet. Då började han gå igen, i en tvär sväng åt sidan, samtidigt som han drog ner huvudet. Jag höll på att trilla ner på andra sidan med huvudet före, men på något sätt lyckades jag hålla balansen och sitta kvar. Pust! Sen gick det bättre, när jag väl kommit upp. Vi var ute en stund och travade ganska mycket, faktiskt, i djupsnön. När vi var klara hoppade jag av och gick bredvid honom så han fick skritta utan mig på ryggen en stund. Jag fick oxå plumsa i djupsnön. Jag tänkte att det kunde vara bra för min kondition.

Jag är glad att ingen tittade på.

Imorgon ska det tydligen bli ännu kallare, men imorgon ska nog jag inte åka till stallet. Jag tror jag ska gå på stan med Matilda och titta lite i affärer. Julångesten börjar smyga sig på och det ska köpas julklappar. Bäst att gå och reka lite redan nu. Jag älskar att köpa julklappar, men jag är alltid ute i sista minuten, av någon underlig anledning. Men det är kanske en vanlig företeelse.

Stackars lilla bilen är inte gjord för Kiruna-vinter. Förra året, som jag nämnt tidigare, frös förardörren fast, så jag fick klättra in genom passagerarsidan. Det hände även att handtaget slutade fungera, så jag fick öppna dörren via passagerarsidan till Husse hade lagat den. Nu har det hänt igen. När det snöar och tinar och snöar och tinar och blir kallt, så orkar inte riktigt handtagen med. Så Husse lagade det idag, men det gick sönder igen. 

När jag skulle åka till stallet idag och var på väg att backa ut från vår parkering, så undrade jag varför bilen inte rörde sig. Första tanken var ju att parkeringsbromsen hade frusit fast, men jag hade inte dragit åt den, för en gångs skull. Jag tänkte i min lilla hjärna att det kanske är bäst att låta den vara, och lägga i en växel bara, nu när det snöar och tinar och snöar och tinar och fryser. Därför drog jag inte åt den, och därför kunde det ju inte vara så att den frusit fast. Vi kollade bakom hjulen, ifall det var snöknölar där, nu när det snöat och vi har skottat och bilen har stått en hel dag. Det var små knölar som var ganska lätta att få bort. Men bilen rörde sig inte ändå. Jag fick lite knuffhjälp och tillslut lossnade bilen, men det gick trögt som tusan. Husse informerade mig om att ett bakhjul var helt fastfruset. När bilen rullade stod det hjulet stilla. Helt stilla. Det kändes ungefär som att parkeringsbromsen var åtdragen, vilket den inte var nu heller. Ja, jag körde litegrann fram och tillbaka, vi tänkte att det lossnar säkert, och det gjorde det. Jag tog mig hela vägen till Kurra och tillbaka, och sen ut en sväng till oxå.

Det där med taklucka är kanske inte det mest praktiska på vintern heller. Det hamnar snö på ställen som är omöjliga att sopa. Men det är härligt med taklucka på sommaren!

Hastighetsmätaren får eget liv när det är kallt inuti bilen. Det räcker om det är under tio plusgrader. Tills det har blivit varmt i bilen så hoppar den, darrar och lever om så den överröstar både radio och fläkt. Sen slutar den när det blivit nog varmt. Den hänger även ihop med trippmätaren, och den börjar ticka om det är riktigt kallt i bilen.

Fläkten har dessutom bara två lägen, av eller på högsta effekt. Så när det är kallt och man vill ha värme i bilen blir man lite lätt torr i både ögon och svalg.

Annars är det ju en kanonbil! Lättkörd, snygg och sportig. Det är bra stereo oxå, trots att man får ha ganska högt för att överrösta fläkten. Den startar väldigt lätt, även när det är riktigt kallt. Bara man kommer in i bilen, vill säga.