Hörde idag att han hört vad som står i min blogg. Någon har läst och vidareförmedlat det till honom. Det sa han idag i telefonen. Samtidigt som han fick mig att inse att jag inte kan göra någonting mer. Jag kan önska att allt ska bli bra, jag kan kämpa mig blå för att försöka lösa problemen, jag kan prata och prata och prata till orden tar slut, men ingenting kommer att göra skillnad. Om det bara är jag som har ett problem, som tydligen ÄR problemet, så får det väl vara så då.

Jag kan inte fortsätta hälla ut energi från mig själv och inte få någonting tillbaka.

Är det jag känner bara inbillning? Mår jag dåligt i onödan?

Nej, i helvete heller! Jag tänker inte ignorera att jag mår dåligt. Jag måste göra något åt saken, men jag kan bara göra något för mig. Han vill inte ha mitt stöd eller min hjälp. Jag är en egoist. Jag straffar någon som inte förtjänar att straffas. För ingenting har tydligen hänt, och har det hänt är det inte så farligt som jag får det att låta. Jag är tydligen fel tjej som han aldrig skulle ha blivit ihop med. Ja, tydligen. Så är det nog.

Jag har inget att dölja. Jag försöker bara säga som jag känner. Just nu undrar jag var den glada, nya Kicki tog vägen. Nu känns det som att jag ligger under gympasalens tjockmadrass. Inte fan ville väl jag bli olycklig! Inte fan ville väl jag att mitt äktenskap skulle ta slut innan det började!

Det värsta är att jag älskar honom, och jag önskar att det fanns en lösning. Jag önskar att han ville samma sak som jag. Att vi kunde leva ihop. Men jag kan inte låtsas som ingenting. Och jag kommer inte tillåta mig själv att göra det. De som känner mig vet att jag älskar honom och skulle göra i stort sett vad som helst för att vi skulle kunna bli lyckliga igen. Men jag kan inte göra det ensam. Om han är så övertygad om att jag har fel, så kan jag inte göra mer. Men det är svårt att släppa taget. Jag kommer ihåg vår sista kram. Jag håller fast vid den. Varför?

 

Kicki

8 oktober 2007 11:10

Tack för alla kommentarer jag fått till det här inlägget. Jag publicerar ingen av dem. Det är svårt att förstå helheten av något när man inte vet hela historien. Jag vet bara att jag är en sån som inte kan lämna något utan att försöka förstå, jag kan inte lämna saker olösta. Jag är inte så impulsiv längre. Jag går efter vad som känns i magen och den magkänslan kan vara olika från dag till dag. Ingenting är bara svart och vitt, det finns alltid en gråskala. Ingenting är bara dåligt eller bara bra. Frågan är om de bra sakerna överväger de dåliga, och det är det jag frågat mig själv och det måste jag komma på själv. I den här historien finns ingen skurk, bara känslor, mycket missförstånd, desperation, rädsla och olyckliga omständigheter.
Jag vet att det inte löser någonting med att sänka någon, fördöma eller för den delen hota. Alla har vi mer eller mindre våra egna skelett i garderoben. Hur vi väljer att handskas med dem beror på insikt och karaktär.
Än en gång, tack för alla som lyssnar/läser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är aldrig ute i tid när det gäller julklappar. Jag har nog aldrig varit det heller. Varje år tänker jag samma sak, att jag ska ha en lista för alla jag brukar köpa julklappar till (det är inte så många) och under året skriva upp idéer jag får. Fö...

Nu finns hela min bröstförminskningshistoria på min nya blogg http://karoos.blogg.se ...

Jag gjorde en ny blogg. Se den här: http://karoos.blogg.se/

Igårkväll ställde jag alarm på 07:30. Imorse när alarmet ringde, snoozade jag en gång och steg sen upp. Kände mig ovanligt pigg. Tittade på klockan i köket som stod på 09:16 och klockan vid teven stod på 09:16. Mobiltelefonen sa dock 07:54 och när ja...

Jag tycker att vintern har skött sig riktigt bra iår. Det har blivit kallt, sakta med säkert, kommit lite snö, blivit ännu kallare och nu snöar det ordentligt. Det måste vara kallt först, så att backen och sjöarna fryser ordentligt. Sen kan snön komm...