Jag har nu upptäckt det här med face book. Grymt lätt att fastna vid datorn. Grymt lätt att hitta vänner från förr! Grymt roligt och grymt löjligt. Haha! Nåt att fördriva tiden med.

Det finns ljusningar i horisonten. Men vägen dit är nog lång och jobbig. Jag är ju sån som vill prata med många om mina problem, för att få olika synpunkter tillbaka. Jag är tacksam för alla som orkar lyssna på mig och som orkar bry sig.

Jag hoppas att allt blir lyckligt och bra!

Vi är inte helt överens, jag och jag. Vi håller på att diskutera fram och tillbaka. Jag vet inte alls hur jag kommer tänka om tio minuter eller om en dag. Ena stunden vill jag bara ge upp och sluta kämpa. Ta semester. Men det går inte. Alla måsten hänger där. Allt jag måste ordna och ta hand om. Allt praktiskt som inte löser sig själv. Jag önskar jag kunde koppla bort ett tag, och sen skulle allt vara löst.

Vad händer när vi kommer hem, bejbis och jag. Var ska vi bo? Hur länge ska vi vara hemma? Flyttar vi när vi åker nästa gång? Kommer vi bo kvar till våren? Kommer jag att vara gift om ett halvår? Finns det något i äktenskapet att rädda eller är allt bara lögner och svek? Fanns det något där överhuvudtaget? Är jag dum som vill försöka rädda det och hitta en lösning på problemen? Är jag den enda som vill det? Kan jag lita på mig själv? Kan jag lita på något han har sagt till mig? Vad har han sagt till alla andra?

Jag vill prata med honom! Jag vill förstå. Samtidigt känns det som att jag har gjort för mycket redan. Att jag har lagt ner alldeles för mycket energi på att rädda något som inte kan räddas. Jag har skyddat något som ätit upp sig själv inifrån. Är det den sanna känslan, eller är den sanna känslan att vi faktiskt älskar varann och har något tillsammans?

Jag får inga svar, jag blir tokig. Det är så många frågor inom mig att jag nästan spricker. Jag tittar åt alla håll och det finns ingen väg ut någonstans. Och hittar jag en väg så drar jag mig själv därifrån.

Att ordna och organisera är min grej, det vet jag. Men jag känner att jag krattar en lövhög som bara sprids i vinden igen, när jag bara har några löv kvar. Hur många gånger ska jag orka kratta ihop den här högen? Kan ingen ta den andra krattan?