Jag vet att jag läntade bort när jag var hemma. Och nu när jag är borta är det roligt, men samtidigt längtar jag hem. Hemma är det bekvämt, jag vet var jag har allting, jag kan göra vad jag vill nästan. Och Matilda har alla sina saker och kan göra nästan vad hon vill.

 Därför längtar jag hem. Men jag ska inte åka hem än.

Till veckan bär det av till Västerås. Jag får se hur länge vi blir kvar där. Syster flyttar ju ner alldeles snart, och jag vill vara med henne ett tag. Och med Alvar. Lilla Alvar. Jag tror Matilda vill vara med Alvar oxå.

En helg till i Göteborg. Jag måste göra allt som jag önskade att jag gjorde när jag var hemma. Jag måste gå upp avenyn och Linnégatan. Jag vill oxå gå in på Liseberg och äta en glass. Jag hade velat åka en sväng till havet. Det ska jag nog hinna med.

Igår hade vi picnic i gräset, min bejbis och jag. Vi åt banan, hon drack pärondryck och jag drack cola. Jag läste en tidning och hon sov, utsträckt på sitt täcke i gräset, i skuggan av ett träd. Det var härligt. Jag kände att jag har så roligt med min bejbis. Hon är min bästis, trots att hon är så liten och knappt säger nåt alls, förutom nnnguuuh, heeeh, iiiiiih och gooooh med lite gurgel emellan. Vi tittar på varandra och skrattar, och så pussas vi och skrattar. Tack vare henne behöver jag inte längta hem så fruktansvärt mycket. Min lilla stjärna.