För ett par månader sedan gick jag från mammaledig till arbetslös, eller arbetssökande, som det så fint ska heta nuförtiden. Jag bävar alltid för den dagen jag ska anmäla mig till a-kassan, för de behöver så många intyg vad man har gjort, när man har gjort det, hur mycket man gjorde och varför man gjorde det. Bara det kan vara bökigt att knåpa ihop. Men för en gångs skull gick det relativt smidigt, och för första gången slapp jag komplettera med intyg i efterhand.

Sen hamnade jag på operationsbordet, plötsligt, med bara två dagars varsel. Jag blev sövd och skuren i. Dagen efter kunde jag knappt ligga, men jag fick åka hem, sjukskriven i en månad. När jag började bli lite rörligare och fick mindre ont, granskade jag min sjukskrivning och såg att jag var sjukskriven från och med den dagen jag blev utskriven från sjukhuset. Jag tyckte, givetvis, att jag borde vara sjukskriven från och med den dagen jag blev inskriven. Det är svårt att ta ett jobb när man ligger på sjukhus, tänkte jag. Så när jag skulle på återbesök för att ta bort stygnen bad jag doktorn ändra mitt sjukintyg så att datumet blev rätt. Efter sjukhusbesöket gick jag till Försäkringskassan för att lämna in mitt sjukintyg. Damen som tog emot intyget frågade om jag gjort en sjukanmälan. "Nej." sa jag. "Jag har aldrig varit sjukskriven förut, så jag vet inte riktigt hur man går till väga." Samtidigt tänkte jag att ett sjukintyg borde väl räcka som sjukanmälan, plus att jag faktiskt sitter där mitt emot damen, i egen hög person och säger att jag är opererad och ska vara sjukskriven i en månad. Det räckte inte för damen, som sa att jag skulle få en blankett med posten, vilken jag skulle fylla i och skicka tillbaka till Försäkringskassan. Jag kunde inte fylla i en sådan på plats, när jag ändå satt inne på ett utav Försäkringskassans kontor, fullt kapabel att skriva min namnteckning på ett papper. Nej, jag måste vänta till blanketten kommer med posten.

Det tog lite mer än en vecka innan blanketten kom med posten. Jag fyllde i den, skrev under den och skickade in den.

Under tiden hade jag snällt fyllt i att jag var sjukskriven på mina a-kassa-kort och skickat dem till a-kassan, så de inte skulle ge mig någon arbetslöshetsersättning.

Idag skulle jag ringa till Arbetsförmedlingen, för det sa min handläggare på Arbetsförmedlingens kontor här i Kiruna, att jag skulle göra, någon gång under vecka 46. Jag kunde inte besöka kontoret här i Kiruna, utan jag skulle ringa det speciella numret jag fick av min handläggare. Jag satt fem minuter i kö innan jag kom fram till en dam. Hon frågade om jag jobbade timmar. "Nej." sa jag "Jag är sjukskriven från och med den 14:e okotber och ska vara det en vecka till, sen börjar jag stämpla igen." "Jaha." sa damen. "Har du anmält att du är sjukskriven till din a-kassa?" "Jag har fyllt i 'sjukskriven' på a-kassa-korten som jag har skickat in." svarade jag. "Det räcker inte." sa damen. "Jag tar nu och meddelar din a-kassa att du är sjukskriven, då blir du avanmäld från a-kassan och får besöka din arbetsförmedling igen den 18:e och anmäla dig arbetslös." "Men," försökte jag "jag har ju bara varit sjukskriven en månad!" Det spelade ingen roll för damen, som hade regler att följa. Därför måste jag nu gå till Arbetsförmedlingens kontor här i Kiruna, anmäla mig arbetslös, förlåt, arbetssökande, igen, så att de kan anmäla det till min a-kassa. Så än en gång ska jag få intyga vad jag har gjort, när jag har gjort det, hur mycket jag gjorde och varför jag gjorde det. Som tur är sparade jag en kopia av sjukintyget. Annars hade det blivit struligt igen. Kom ihåg det: Ta alltid kopior på alla intyg, du kan aldrig veta hur många gånger du kan behöva det! För vi lever i byråkratisverige, världens blankettätaste land. Inte konstigt att alla myndigheter kostar pengar! Men jag kan väl passa på att tacka alla bidragsfuskare, som sett till att vi har det så här idag. Tack.

Idag har jag suttit på KomVux och svettats i möte med studievägledaren. Eftersom jag vill börja plugga ordentligt, måste jag läsa in några kurser för att få behörighet. Jag var även tvungen att lägga till ett par kurser för att få heltid så jag kan söka fullt studiestöd.

Det gick bra. Nu är det gjort. Och det blir tungt! Oj oj... Jag ska läsa in både MaB och MaC på en termin. Det betyder att jag har fem veckor på mig att läsa in MaB. Jag behövde MaC till vidare studier, men hade inte MaB och jag måste skynda mig för att kunna söka in till högskola till hösten, för nästa år ändrar de reglerna och det blir besvärligare för oss som "inte visste vad vi ville bli när vi var yngre". Vilken jäkla tur att jag kom på att göra det här nu! Pust!

Alltid ska de då dit och ändra på reglerna! Jag fattar inte varför.

Jag visste faktiskt inte vad jag skulle göra när jag gick gymnasiet. Jag valde gymnasium efter vilken stad jag skulle flytta till. Det blev media. Det var kanske inte det jag ville göra, men jag fick flytta.

Nu har jag faktiskt kommit på vad jag vill, vilken jäkla tur att jag kom på det i år och inte nästa år. Då hade det blivit svårt. Men nu har jag möjlighet att faktiskt lyckas. Haha!

Det ska gå.

Kämpa kämpa.