Matilda säger "titta" och så pekar hon. Det låter åtminstone som hon säger "titta", och när hon dessutom pekar blir det ju tydligt. Hon satt och pekade och sa "titta" hos sin mormor och morfar idag. Medan jag var i stallet, hade hon och mormor varit ute på promenad i solskenet. Men hon duckade för solen.

Hon fick bada ikväll, och hon har blivit så duktig på det. Hon håller i sig i baljkanterna när hon håller på att tappa balansen. Jag sitter redo på sidan, men jag behöver knappt hjälpa henne alls numer. Och så plaskar hon, med båda händerna. Hon tycker det är skitkul att bada. Det är ju bra. Det vore hemskt om man fick tvinga henne. Nu badade hon till hon fick russintår. Sen blev det helkroppsmassage med insmorning, ny blöja, pyjamas och stor flaska välling. Gissa om hon ville till sängen efter det. Mysbejbis.

Imorn ska vi vara hemma hon och jag. En liten promenad blir det nog, där på förmiddagen. Men sen ska vi få paket från IKEA, då är det bäst att hålla sig hemma. Matilda ska få en matta. Jag hoppas att hon kommer vilja vara på den. Hon kan ju inte vara i gåstolen hela tiden, hon måste ju lära sig att gå på riktigt oxå!

Det var strååålande solsken idag. Och vi skulle rida ut. Jag hade westernsadeln igen, såklart! Vi red runt byn och sen ner på isen där de gjort isväg. Där tog vi en galopp i solskenet, och tårarna sprutade av fartvinden. Vi tog det ändå ganska lugnt, Spotlight och jag, för jag ville inte ha några glädjeskutt idag oxå. Han var jätteduktig och höll ett bra tempo, trots att Nelly drog iväg. Sadeln gled bak litegrann, så nästa gång ska jag använda brösta. Den är så härlig, den där sadeln.

Det kändes i träningsvärken idag oxå, och jag bättrade nog på den i galoppen, kändes det som.

Jag börjar känna mig hemma i sadeln, tillslut. Måste rida minst en gång i veckan, så jag inte sackar efter igen. Det går så fort att hitta tillbaka, om jag håller på så här och rider flera gånger i veckan.

På fredag ska vi ut igen. Då kanske vi tar den längre vägen. Bara vädret håller i sig nu! Det var perfekt idag, så kan det få vara resten av våren, tycker jag.

Det kryper i benen. De har fått jobba idag, mina stackars ben. Det känns mest så här efteråt. Under tiden är det bara så roligt att man knappt tänker på det. Duktiga lilla häst! Så snäll och bra. Han måste bara ta och slappna av lite i damsällskap. Någon gång borde han väl vänja sig, tycker jag. Om han får träffa henne och rida ut med henne så här ofta borde väl känslorna svalna lite. Men han är ju trots allt en hingst, och det är ju vår. Hästar har definitivt vårkänslor.

Mitt nya ledord ska vara: Låna aldrig!

Låna aldrig någonting. Köp eget eller klara dig utan. Och är det så att du får ta emot något, gör klart för alla att du FÅR det så du inte åker på att lämna tillbaka det sen. Det kan hända att vem som helst plötsligt säger upp vänskapen med dig och ska ha tillbaka det du trodde att du fick. Låna aldrig.

Det finns vissa saker man kan låna, som tillexempel någons bil, för den glömmer man inte att lämna tillbaka. Det är helt uppenbart att man lånar den, för vem ger bort en bil? Det händer inte så jätteofta. Man kan oxå låna någons stuga nångång.

Men när det kommer till saker, låt bli!!!

Jag vill att alla som jag har lånat saker av säger det till mig, så jag vet. Då ska jag genast plocka ihop det och lämna tillbaka det.

(Bilstolen har jag lånat, och ni ska få tillbaka den!)

Ett annat råd är: Låna aldrig ut mer än du har råd att ge bort!

Det är ett användbart tips som jag fick någongång för tio år sedan. Jag lånade ut femhundra kronor till någon som jag aldrig träffade igen. Jag har nog sammanlagt lånat bort 15.000 kr som jag aldrig fått tillbaka. Utspritt över en lång tidsperiod är det inte så mycket pengar. Jag har väl dunkat huvudet i väggen då jag inte fått tillbaka det jag lånat ut, men så kan det gå. Mer saker jag har på villovägar är några cd-skivor, lp-skivor, böcker, skor, nibälten, nithalsband, nitarmband, köksprylar och kläder. Säkert mer, men jag har glömt.

Mitt lite sena nyårslöfte blir alltså att jag inte ska låna något mer. Tar jag emot något så är det för att jag får det. Men helst ska jag köpa det själv och ha kvitto att visa upp, så att det aldrig mer blir missförstånd och så sitter man där i skiten.

Låna kan man göra på biblioteket.

Jag hade lite svårt att somna om efter att Husse hade gått till jobbet. Men jag försökte. Det börjar ljusna ungefär då. Jag trodde att Matilda skulle vakna klockan sju, hon tittade på mig och pratade lite. Men plötsligt var det tyst igen och hon sov till tjugo över åtta. Jag hann gå upp och göra färdigt vår frukost innan hon vaknade. Då strålade solen utanför. Efter frukost gick vi ut och solade lite. Båda med solbrillor på. På hemvägen somnade Matilda, så jag lämnade henne ute på bron när vi kom hem. Jag trodde hon skulle sova länge, men hon vaknade efter tjugo minuter ungefär. Jag hann gympa lite, vilket kändes med tanke på träningsvärken. Den är värst i låren och överarmarna.

Just nu känner jag mig väldig slö och orkeslös. Dagen började så bra och jag var pigg och full av energi. Jag vet att jag går omkring och oroar mig för saker som jag inte rår på. Jag slösar min energi på det, och trots att jag är medveten om det kan jag inte sluta. Det är som att gå i motvind och djupsnö, med barnvagn.

Jag vill ju bara att alla ska må bra och vara glada. Jag vet att man inte kan må bra hela tiden, men varför inte försöka kämpa lite och se allt som är bra istället för att gräva ner sig i det som kanske verkar dåligt just nu?

Jag fick en kopp te i knät i morse. Det var lite tråkigt just då, men efter jag hade sattit på mig torra byxor tänkte jag inte mer på det.

Nu ska jag förresten sätta igång tvättmaskinen och tvätta bland annat de byxorna med te på.

Vi red ut igår. Jag hade westernsadeln på Spotlight, vilket var ganska härligt för min träningsvärk efter balansövningarna.

Vi tänkte att vi skulle galoppera lite, i det fria. Spotlight är ju lite kär i Nelly, så när hon satte av i galopp följde han efter. Och när hon ökade började Spotlight ta glädjeskutt, mitt i galoppsprången. Det var bara att hålla i sig! Än en gång var jag glad att jag tog westernsadeln, jag satt fast. Med vanlig sadel hade jag legat i diket, helt klart. Det var lite svårt att få honom att lugna ner sig, när jag samtidigt skrattade. Och när Nelly framför saktade in, så tvärnitade han. Det var balansövningar än en gång. Det hade varit skoj att se det där på film. Jag undrar om det såg ut som det kändes.

Det är bra att han är en glad häst, men rodeo var ju inte vad jag hade tänkt ägna mig åt.

På hemvägen blev coola killen rädd för en skoter, tre bilar och en snöslunga, men vi kom hem, hela och glada.

Imorgon ska vi nog prova på en galopptur i det fria igen. Hoppas det är lika fint väder som idag.

Efter jag varit i stallet igår, var det raka vägen hem, in i duschen, på med kläder och iväg till Tusen Toner. Jag satt nämligen i juryn för Musik Direkts deltävling. Vi var fem stycken i juryn, som skulle komma överens om tre akter som då ska vidare till delfinal i Boden. Det var verkligen ett ansvarsfullt uppdrag, och jäkligt roligt!

Det var tio artister/grupper i åldern 13-19 år som ställde upp och jag hade kul hela tiden. En och annan slog mig verkigen med häpnad!

Och gissa om jag blev spelsugen själv... Dags att damma av gitarren igen, snarast.

Efter det var det raka vägen hem igen och dags för melodifestival. "Dödens grupp" som de kallade den. Jag var inte lika impad som av Musik Direkt-deltagarna. Min favorit var faktiskt Charlotte Perelli. Kul att hon och Linda Bengtzing gick till final. Lite kul att Nordman kommer hit till Kiruna, oxå.

Fan, det är nästa helg! Då kommer det vara livat här i stan. Oj oj... Ju mer det närmar sig, ju mer sugen blir jag att gå. Men femhundra spänn för en biljett, det känns helt enkelt inte värt det. Samtidigt känns det som att jag kommer att ångra mig efteråt. Jag vet ingen som ska gå, och jag tänker inte gå själv. Så intresserad är jag inte.

Då är det fränare att sitta i juryn för Musik Direkt. 

Idag har jag ridit. Det gick inte så bra först. Spotlight ville inte galoppera. Trava gick bra, men när jag skulle ha honom i galopp så tvärnitade han och vägrade röra sig. Det var lite småfrustrerande.

Jag fick hjälp sen. Vi longerade samtidigt som jag satt på, och då fattade han galopp. Några steg, men ändå. Sen hade vi balansträning. Jag fick sitta utan stigbyglar och tyglar och hålla armarna rakt ut och bakom ryggen. Det var jäkligt spännande. Ett par gånger var jag nära att trilla av, men jag höll mig kvar. Snälla Spotlight stannade när han kände att jag var på väg av. Bussigt av honom, faktiskt.

Jag kommer känna det där imorn! Bra för alla muskler och även hjärnan. Men mer balansträning ska det bli, jag hatar att inte ha balans.

Det är lite svårt att träna själv, så jag är väldans glad att jag får hjälp med det nu!

Såg Let's Dance igår. Jag har faktiskt följt det från starten. Men jag är den enda i min familj som tittar på det.

Jag håller faktiskt inte på någon speciell, men Linda var faktiskt en av mina favoriter. Igår åkte hon ut, och jag blev lite ledsen. Hon var så glad och rolig! Och hon var ju fantastisk på att dansa, redan i början! Jag kan inte mycket om dans, speciellt inte tävlingspardans, men jag kan ju se om någon är helt ute och cyklar iallafall. Det var inte Linda, långt därifrån.

Det sorgligaste var när Susanne åkte ut. Då fick jag ont i magen.

Nu blir det jobbigare och jobbigare, för nu är det inte många kvar. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna för Let's Dance. Man ska aldrig säga aldrig, tydligen.

Ikväll är det dags för det andra jag inte trodde att jag skulle fastna för, nämligen Melodifestivalen. Jag har följt varje deltävling av den oxå.

Nästa vecka kommer hela spektaklet till Kiruna, och gissa om det redan är feber här! Helt sjukt, men kanske förståeligt.

Hela nästa vecka är fullproppad med evenemang i melodifestivalens tecken. Det kommer inte att gå att missa vad som komma skall.

När biljetterna släpptes till Andra chansen tog de slut nästan på en gång. Nu säljs de på blocket och kiruna.cc, antagligen för lite dyrare pengar. Någon har haft en affärsidé, tydligen.

Jag håller mig hemma vid platt-teven. Även om jag hade en tanke på att sitta i Nåjdens Sal på Folkets Hus och se hela sändningen live på bioduk. Men det var bara en tanke.