Jag har så svårt att diskutera. Jag blir så uppeldad att jag inte vet hur jag ska formulera mig. Åsikterna finns där. Fakta är det väl si och så med, för jag blir så känslomässig att det blir nästan blankt i min hjärna. Idag diskuterade vi på samhällskunskapen och jag var så arg när jag åkte hem, för att jag blev blockerad i huvudet. Morr. Jag kan bättre än så! Det vet jag ju! Det gick bättre när jag var ung och arg, eller ung och galen kanske. Då läste jag nog på mer, för jag var mer engagerad i allt möjligt då. Anarkist, vegan och allt vi nu var i vårt gäng. Det känns som att det var i ett annat liv. Jag var nog ganska störd då. På lunchen i skolan kunde jag sitta bredvid någon som åt kött och säga: "Hur kan du sitta och äta likdelar! Fy fan, vad äckligt!" Hade jag mött mig själv hade jag nog gett mig stryk. Men samtidigt var det roligt att vara så arg! Det var härligt att ha den där kanalen att ösa aggressioner i. Nu är jag inte lika arg, och jag har inte samma behov att vara det heller. Nog för att jag blir förbannad nu också. Som idag. Lite av gamla Kicki väcktes till liv. Men jag måste läsa på. Och istället för att komma med personangrepp kan jag vara saklig och ha respekt för den jag diskuterar med. Det är bra att plugga. Saker och ting kommer tillbaka och väcks till liv igen. hehehehehe....