Igår kom den! En liten tand! Matilda avslöjade sig när hon bet i bordskanten hos farbror Jan. Det skrapade. Jag stack mitt pekfinger i munnen på henne och kände en liten tand! Liten och vass. Jag höll på att börja grina. Tänk att det kan vara så roligt med en liten tand... Nu väntar vi på nästa, och nästa.

Mysteriet med gökuret fortsätter. Det är inte någon av grannarna som har det som alarm. Det är något inlåst i ett källarförråd som låter. En morgon så klev jag upp, tog på mig morgonrock och tofflor och gick ut till källartrappen. Då hörde jag att det kom från källaren. När jag gick nedför trappen kände jag mig som i en skräckfilm, så det blev ingen lång stund i källaren. Halv sex, eller därikring, varje morgon, i en halvtimme, minst, håller det på. Och jag håller på att bli galen. Det är bara jag som vaknar av det, dessutom.