Jag vill inte gå i väggen igen. Och jag tänker inte göra det. Men det känns lite för mycket just nu. I skolan blir jag överhopad med läxor, arbeten som ska in, redovisningar som ska framföras muntligt och prov ska göras. På det har jag svårt att sova för att jag har en bejbis i magen som inte sover på natten utan dansar disco, som växer på natten så det drar i magen. Jag har aldrig känt det där förut. Det är helt nytt för mig, så jag kan inte sova. Imorse somnade jag först vid åtta, när jag egentligen skulle stiga upp, och så sov jag hur bra som helst till halv tolv.Jag missar skolan, och får ångest för frånvaron och ångest för läxberget med alla analyser, får ångest för blockeringen i min hjärna och min koncentrationssvårighet. Jag tänker bara på min mage, på min bejbis och på allt som rör den. Minsta lilla bubbel i magen uppmärksammar jag. Hjälp.Men jag har världens bästa kille som tar hand om mig och tycker att jag är bäst ändå. En kille som ringde och köpte en barnvagn på annons. En kille som förstår att jag legat vaken hela natten och som låter mig sova halva dagen. Imorgon har jag tvättstuga. Åh, vad jag längtar efter en egen tvättmaskin!