Håller på att starta eget i mitt huvud igen. Jag låg i sängen och planerade två timmar imorse och tyckte själv att jag kom på en alldeles lysande idé. Nu har jag gjort en mindmap och suttit och kollat runt på olika sidor man kan ha användning av, som patent och registreringsverket, stipendier, eu-bidrag och sånt.

Jag har lite problem med att starta i liten skala och sen utveckla. Jag vill att det ska vara stort och framgångsrikt på en gång.

Det är roligt att vara i planeringsstadiet. Ingenting är omöjligt, ingenting är jobbigt. Det finns inga begränsningar eller hinder. Det bara sprutar idéer. Jag har varit snabb att klottra ner allt jag kommer på. Husse blev svettig bara av att snegla på papperet.

I planeringsstadiet har inget gått åt skogen ännu. Det finns inga problem eller gnällspikar.

Det är nu det svåra steget kommer, att börja få det från papper till verklighet. Då kommer mitt feg-jag och tar över, eller mitt slö-jag. Allt är omöjligt och allt är jobbigt. Men egentligen så vet jag att det inte är det. Egentligen är det som i planeringsstadiet. Kanske inte helt okomplicerat, men folk har gjort mer komplicerade saker än att starta företag. Rest till månen, till exempel.

Imorgon ska jag klottra lite mer på mitt papper, sen ska jag läsa "The Secret" igen. Lagen om attraktion. Har jag då bestämt mig att min idé är möjlig och kommer att funka, så gör den det.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, som alla framgångsrika säger: du måste tro på dig själv.

Så är det, här i världen.

(30-års-krisen bara fortsätter...)