Igår pratade jag och min syster om hur det är att bo i konstiga Kiruna. För det är verkligen konstigt att bo här. Det känns inte som att det är på riktigt, utan att man lever i en bubbla. Igår var det ännu konstigare än vanligt eftersom himlen sken i mörkblått och det var ett stort pärlemormoln som lystes upp av solen. Det var ganska lugnt först och helt plötsligt började det storma så Alvars vagn höll på att välta. Det var nästan lite kusligt.Jag vill inte bo här, samtidigt som jag vill. Det är en konstig känsla och ganska jobbig. Egentligen så kan man inte bo här. Det är så långt bort från resten av civilisationen, som att vi är isolerade från allt som händer i världen. Det finns så mycket som är "typiskt Kiruna", som bara finns här, som bara händer här, och ibland blir det rätt tröttsamt.Om man bor i Kiruna och ska åka utomlands så måste man antingen åka till Luleå eller Stockholm först. Resan till Stockholm brukar i regel vara dyrare än själva utlandsresan. Men nu har konstiga Kiruna gjort det igen, man kan inte åka direkt till Kanarieöarna, men man kan åka direkt till rymden! Iallafall år 2012 och om man har 1,4 miljoner kronor. Typiskt konstiga Kiruna.I Kiruna vet alla vilka alla är, för det mesta. Det är svårt att lära känna nya människor. Det är svårt att själv vara en ny människa eftersom Kiruna-bor älskar att sprida skvaller och snacka skit. Ibland är det som att läsa Aftonbladets fredagsbilaga "Klick!" när man får höra senaste skvallret om sig själv... Förra året satt minsann jag och var packad och höggravid på stans pub, om man skulle tro ryktena. Och det räckte ju inte med det...Ibland vill jag ge upp och flytta härifrån, men så tänker jag att man kan välja en annan värld. Just nu är både jag och min kille på väg in i en annan värld i konstiga Kiruna, den med familj. Men jag vet inte om det räcker. Även den världen är full med typiska Kiruna-grejer. Jag vill inte isolera mig heller. Det måste finnas något som passar mig oxå.Det låter nog värre än vad det är, hoppas jag.