Ibland dyker det på mig. Som idag. Jag känner mig tjock och handlingsförlamad. Allt tar sån tid! Bara att klä på mig tar tid, jag måste sitta ner och ta på mig strumporna. Igår duschade jag, utan att tvätta håret och det tog ändå en halvtimme. Det gör ont att böja sig fram och knyta skorna. Jag har midja på smalbenen av strumporna för att jag har vatten i benen. Jag måste vakna när jag ska vända mig i sängen, annars vänder jag mig för fort och då gör det ont i höften, magen och ryggen. Armarna domnar ibland, ganska ofta, av ingenting. Jag blir andfådd av att resa mig ur fåtöljen. Jag kan inte städa ordentligt, för jag kan inte lyfta undan möbler och slänga ut mattorna. Jag måste vila emellanåt när jag bäddar sängen. Om det är mycket disk måste jag sitta och diska. Jag kan inte raka benen utan att vila. Knappt klippa tånaglarna. Allvarligt talat börjar jag få problem när jag ska torka mig efter toalettbesök. Jag har humörsvängningar som går så fort att ingen hänger med. Jag blir inte sur, jag blir blixtrande skitförbannad. Jag har hållit på att börja grina i flera dagar, utan anledning, jag vill bara grina. Jag har haft samma kläder i två veckor (men jag har tvättat dem). Jag har inte känt mig fin sen nyårsafton. Jag har så stark puls att jag gungar när jag sitter ner.Sen är det ju det gamla vanliga: halsbränna, kissnödig, ont i revbenen, ont i fötterna, kramp i vaderna, svettig och gnällig.Det är härligt att vara gravid. Tänk att det bara är 43 dagar kvar.