Gick på stan idag för jag tänkte köpa en ny sommarkläd för mina skattepengar. Jag gick in på Lindex och det var asmycket folk, men jag hade inte bråttom, så jag gick runt och kollade lite. Jag hittade en klänning som jag ville ha, och "footies", sen skulle jag gå och ställa mig i kön. Kön gick ända bak till väggen och jag kom inte ens fram till slutet av kön. Jag såg hur mer och mer folk strömmade dit bak, men jag kom ingenstans med min barnvagn. Folk ville ju inte flytta på sig för att kanske förlora sin plats i mastodont-kön, så jag gick och hängde tillbaka min klänning och la tillbaka mina "footies" och gick ut. Lite småförbannad. Men jag gick till Lottas och köpte smink, då blev jag glad igen. Så jag fortsatte till Domus och köpte parfym och ansiktskräm. Jag fick bränna lite skattepengar iallafall.

På vägen hem gick jag in på b.young, men där hittade jag ingenting. Det är svårt att hitta kläder när jag inte riktigt vet vad jag har för storlek, plus att jag antagligen inte kommer att ha den här storleken så länge till.

Det var lite svalare idag, så min solbränna får vila några dagar. Det kan den behöva.

Lördagkväll och en flaska mysvin.

Hihi! Jag hittade den här bilden och var bara tvungen att visa upp den! Världens bästa såpa, 20 år i år!

Jag tror jag har fått för mycket sol på en gång. Idag gick vi till BVC, jag och Matilda, och när vi kom hem började jag må illa. Jag har aldrig varit någon riktig solbadare, förrän nu. Jag har suttit här ute och jobbat på bröllops-brännan. Trots ihärdigt smörjande med solskyddsfaktor 20 har jag bränt mig. Inte så farligt, jag har faktiskt försökt sola smart men vi har ju varit ute hela dagarna!

På BVC gick det bara bra. Hon har vuxit en centimeter på längden och runt huvudet och gått upp 300 gram sen förra gången. Nästa gång är det dags för tremånaderskollen. Då ska hon få en spruta! Uuuuh! Då tror jag att jag går ut i korridoren. Jag blir ledsen i maggropen bara jag tänker på det. Men hon är så duktig, gjorde inte en min när de tog blodprov på BB och MVC.

Vi tog och storhandlade idag. Faster Anita och kusin Fanny fick vara barnvakter medan jag och Husse åkte på coop. Hela kommunen var där, kändes det som. Men i shop-x-press-kön var det ganska tomt, det var smart av oss att skaffa det. Jag fick köpa jordgubbar! Jag köpte en halvliter och de är slut nu. De ligger i min mage. Husse han med ett par stycken.

Man vet i det här hushållet, att ska man sätta sig vid datorn så ska man ha gott om tid på sig. Jag vet inte vad som har hänt med den, för den har mycket ledigt minne, men ändå är det den segaste datorn i stada. Bara att slå på den tar sin tid, sen kopplar den automatiskt upp sig på nätet med messenger och det tar sån tid att jag brukar starta spindelharpan för att ha något att roa mig med under tiden. Det som går fortast är faktiskt internetuppkopplingen när man väl är uppkopplad.

Det är en pina när jag ska öppna flera program. Tillexempel när jag ska lägga över bilder från mobilen eller kameran och spara dem och lägga ut några i bloggen. Pust!

Idag satte jag mig här för att jag skulle sätta in lite nya låtar i mp3-spelaren till min promenad. Då frågar datorn först om jag vill justera bläckpatronen i skrivaren, vilket den gör varje gång jag startar den. Jag har försökt justera den där bläckpatronen 28 gånger ungefär, men vi är inte överens. Sen säger datorn att det finns uppdateringar. Ok, säger jag. Vill du uppdatera windows media player? frågar datorn. Och för en gångs skull sa jag Ok, eftersom jag ändå skulle hålla på med just det programmet. Jag brukar skjuta upp dessa uppdateringar, för jag vet att då får jag sitta här hela dagen, och det kan ju vara lite besvärligt. Sen var det ju så typiskt att telefonen ringde mitt i det datorn hämtade nya grejer, och internet brukar hänga sig när telefonen används. Jag fick nästan lite ont i magen. Sen skulle datorn starta om sig oxå, så att allt hamnade på rätt plats. Då hade jag redan suttit här så länge att det kändes som sak samma. Jag skulle ut och promenera för ett par timmar sen, ungefär.

Ibland får datorn för sig att en nätverkskabel inte är ansluten. Då kan inte servern hittas och detta brukar ske lagom till räkningarna ska betalas. Jag som alltid skryter om hur smidigt det är att betala räkningarna med internet-banken... Om vi lyssnar på webbradio och telefonen ringer, blir radion sig aldrig riktigt lik igen när vi lagt på luren. Den hackar och glappar. Men nästa gång vi slår på webbradion funkar den bra. Bara någon inte ringer! Snälla, bara någon inte ringer!

Eftersom datorn kopplar upp sig automatiskt på messenger, vilket jag alltid glömmer bort att tala om för den att den inte ska göra, när man slår på den, så hinner alla på kontaktlistan se att man är online och börja prata med en innan datorn har hunnit göra sig iordning för arbete. Detta gör att man ser det där timglaset snurra i evighet, och folk tror man är sur som aldrig svarar på deras snabbmeddelanden.

Husse har inte tålamod för vår dator. Han hinner dubbelklicka 18 gånger på explorer-ikonen innan jag hinner hindra honom. Då får han spader, eftersom han inte pallar titta på det snurrade timglaset orsakat av att han precis har öppnat 18 nya fönster. Jag brukar säga Om datorn knorrar så jobbar den, låt den vara ifred en liten stund! Men till nästa gång (han sitter inte så ofta här) har han glömt bort det och klickar för kung och fosterland på den stackars ikonen att han aldrig kommer hinna ut på nätet förrän han har gått och lagt sig.

Jag har defragmenterat hårddisken ett par gånger och jag har tagit bort grejer som vi inte använder. Men det går inte fortare för det. Det finns 19,5 GB ledigt, så jag förstår inte! Vad vill den med mig? Vi pratar nog inte samma språk.

Grattis på nationaldagen allihopa!

"Du gamla du fria..." sjunger jag och går ut i solen med min mp3-spelare.

Idag fyller Matilda två månader! Än blir det ingen tårta, även om jag är sugen... hehe...

Vi har gjort så fint och mysigt ute på gården att vi sitter ute hela dagarna. Igår var vi och köpte ett jätteparasoll på jysk, så nu kan vi verkligen sitta ute hela dagarna. Första dagen brände både jag och Husse oss. Matilda ligger och sover i skuggan hon. Det känns lite svidigt på armar och ben, trots att jag de senaste två dagarna har smort med både solskyddsfaktor före och svalkande lotion efter.

Matildas tänder verkar vara på väg, redan! Det kliar i tandköttet och hon gnäller och dreglar lite. Det är spännande med tänder.

Idag hade jag tid hos läkaren på primärvården för att prata om mina bröst. Jag hade skrivit en lista inför mötet, så att jag inte skulle glömma hur mycket jag hatar dem. Listan såg ut så här:

- Ont i ryggen, musklerna är spända och ibland låser det sig i ryggraden mellan skulderbladen så jag knappt kan andas.

- Ont i brösten, jag kan aldrig gå utan bh.

- Jobbigt att motionera. Jag rider med dubbel bh, en vanlig och så sportbh utanpå. Om jag joggar håller jag armarna under brösten.

- Det finns inga bh:ar! Jag har inte en enda som passar. Om kuporna är lagoma så är den för vid runtom. Jag får sy om mammas bh:ar eller ha för små kupor, vilket resulterar i "uni-boob" eller kiruna-limpan som jag kallar den. Eller så blir ett bröst tre, en bulle ovanpå, en bulle i kupan och en bulle i armhålan.

- De blir inte mindre när jag går ner i vikt. Inte märkbart iallafall.

- De dög inte att amma med. Så stora, så tomma... Falsk reklamföring.

- Jag vantrivs med dem. De passar inte på mig. Jag har försökt dölja dem hela mitt vuxna liv, och då räknar jag från 13-års ålder.

- Kläder passar inte. Jag får köpa för stora skjortor och tröjor eller bara stretch-material. Knäppningar funkar inte, då blir det "Kronblom-effekten".

- Jag fick köpa min första bh när jag var tio och använda regelbundet när jag var tolv.

- Jag har velat förminska dem på allvar sen jag var 18 men väntade till jag fått barn.

- Ofta upplever jag det som att folk (läs karlar) inte pratar med mig utan med boobisarna.

Läkaren fick höra ungefär halva listan. Sen ville han titta på dem och klämma lite. Sen ritade han ett bröst på sitt papper och berättade hur ingreppet skulle gå till. "De skär som ett kors över bröstvårtan, sen viker de upp flikarna och tar ut bröstvävnad. Sen syr de igen det och det blir ju ett ganska magnifikt ärr!" Trodde han att det skulle avskräcka mig? Jag kontrade med: "När jag låg på BB och amningen inte funkade, tänkte jag att när jag kommer hem skär jag av brösten själv med brödkniv och sicksackar kanterna!" "Så långt ska vi inte behöva gå!" sa han. "Nä." sa jag. "Helst inte."

Om två till tre månader får jag en remiss i brevlådan, då nån kirurg ska göra en bedömning om mina bröst är besvärliga eller inte.