30-års krisen. Jag är väldigt frustrerad. Igår varnade jag husse att jag har prestationsångest, jag känner att mitt liv bara rinner iväg och jag gör inget av det jag vill göra. Jag spelar inte musik, jag rider inte, jag reser ingenstans, jag kommer inte på vad jag vill jobba med, jag pluggar inte... Jag har ingen hobby, knappt några vänner alls (som jag umgås med). Jag stiger upp på morgonen och går och lägger mig på kvällen. Däremellan gör jag nästan inget alls.

Husse sa att vi har ju en bejbis! Vilket han har fullkomligt rätt i. Och han sa att jag tar ju hand om henne. Han sa även att "det svänger när man fyller 30". Ja, just ja, jag fyller ju 30! tänkte jag. Det är bara elva dagar kvar. Det är 30-års krisen som lurar i buskarna.

Men prestationsångesten är kvar. Jag måste göra något. Förverkliga mig själv. Åstadkomma något. Om jag bara slutade vara så jävla feg! Då hade jag kanske startat min firma eller köpt mig en häst. Eller skrivit en bok! Eller läst en bok överhuvudtaget...

Jag känner avundsjukan i mig. Avundsjukan på människor som har intressanta saker för sig. Jag vill inte sitta här när jag fyller 40 och tänka på att jag har fortfarande inte gjort något.

*hjälp*