Läste en insändare i NSD idag med rubriken "Befria oss från föraktet" och jag blev alldeles till mig. Monica, som hon hette hon som skrivit den, satte ord på det jag velat säga länge. Den handlade om att mammor som är hemma med sina barn är lika samhällsnyttig som en pappa som arbetar. "Feministerna förblindas av sitt förakt för moderskapet." vilket jag håller med om. Och: "Är det inte rimligare att göra kvinnan till mannens jämlike genom att uppvärdera det som är unikt kvinnligt?" Precis! Åh, vad jag håller med! Om man nu vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet, då kan man väl få lön för det? För det är ett jobb det med! Istället för att någon annan ska göra det jobbet. Nu måste man sätta sitt barn på dagis, för man måste ut och jobba när föräldradagarna tar slut. De räcker ju inte ens i två år! Helst ska man anställa en husa också, som tar hand om hemmet åt en. Tvättar, städar, diskar, hämtar ungarna från dagis... Det är väl okej om man vill det. Om man vill jobba och göra karriär. Men att vara hemma och ta hand om det är ju ett jobb! Annars skulle ju inte dagispersonal och städhjälp få någon lön!

 Det är som att man inte skulle vara feminist om man vill vara hemmafru. Jag vill vara hemmafru! Och jag är feminist!

Bara för att jag vill att kvinnor ska få lika lön för lika arbete, att vi ska få chefsjobb, att vi ska kunna jobba i mansdominerade yrken, att vi ska få lika bra vård och bli tagna på lika stort allvar så är jag inte emot hemmafruar.

Hemmapappor kan det också finnas. Om nu pappan vill vara hemma så ska väl han kunna vara det. Så fick jag det sagt.

Att kvinnor har andra kvaliteter än män verkar vara något negativt. Istället för att ta tillvara på kvinnliga egenskaper så ser man dem som något svagt och dåligt. Inte bara vad gäller att vara hemmafru eller inte. Kvinnodominerade yrken är sämre avlönade än mansdominerade. Det är fakta. Det är för att man ser ner på "kvinnogöra". Att vara feminist är ju inte att försöka bli man, utan att bli lika mycket värd, trots att vi utför olika arbeten.

Många feminister motarbetar faktiskt själva feminismen och kvinnorna. De avskräcker många från att engagera sig. Det handlar inte om att bli jämlika utan att kvinnor ska förtrycka män. Det är så många uppfattar det. Jag har hört flera säga att feminister är fula tjejer som ingen kille vill ha, därför är de bittra och sura. Är det så vi feminister vill bli uppfattade? Hur många kamper vinner vi då? Hur många lyckas vi övertyga om att alla människor är lika mycket värda och att det är det det handlar om?

Så det så.