Läste NSD imorse och kom till serierna. Hälge är alltid rolig, så den läser jag alltid. Sen såg jag serien som brukar vara längst ner, Pondus, som jag nästan aldrig läser för att jag tycker den är jobbigt tecknad. I dagens strip var det ett tjockis-skämt. En stor kvinna som låg i en säng med en pizzaslice på magen och sa att Hollywood gick miste om något, henne alltså. Killen bredvid henne tycker att hon kunnat spela balrogen i "Sagan om ringen", elddemonen alltså. Var det roligt? Jag tycker inte att det var särskilt roligt. Inte alls faktiskt. Jag trodde inte att det förekom fortfarande.Kanske känns det löjligt att bli arg över en sådan seriestrip. Men kvar i huvudet har jag artiklarna från Aftonbladet på senaste tiden, om tjejer som dött i anorexia. Tjejer som varit 1.70 cm långa och vägt 25 kilo. Jag tror att bara mina gravid-bröst just nu väger omkring 25 kilo, så känns det iallfall. Tänk en hel kropp, en meter och sjuttio centimeter, 25 kilo! Det är inte bara supermodeller på cat-walken som svälter sig till anorexia, det är vanliga tjejer. Och många av dem har fått höra elaka kommentarer om någonting som sett "fel" ut på sina kroppar, vilket etsat sig fast i deras hjärnor och piskat dem att svälta sig själva.En "tjock handled", en "bred vad" eller "en rund kind" kan låta oskyldigt men få oanade konsekvenser beroende på vem som får höra det.När jag var i tonåren brukade jag få höra sådant, som än idag kan poppa upp i mitt huvud. Några exempel:En kompis till mig hade tagit cykeln till skolan och jag skulle följa med henne hem eftr skolan. Hon hoppade upp på cykeln och började trampa, "Du kan springa bredvid" sa hon "det behöver du!" En annan kompis sa att killarna brukade kalla oss två för "Helan och Halvan". En kille sa att han gjorde slut med mig för jag hade stor ända. En pojkvän räckte fram en godispåse till mig för att bjuda, men avbröt sig och sa: "Ja, just ja, du ska ju banta!"Dessa är bara några exempel på vad jag fick höra i tonåren, den tid då man är som känsligast och osäkrast.I vuxen ålder har jag oxå fått höra kommentarer och ibland folk som skrattat bakom min rygg. Och jag är inte tjock! Nu må jag väl se ut som en boll, men jag är gravid i sjunde månaden, så det är inte konstigt. Jag har aldrig varit jättesmal, och jag är inte byggd så. Jag ska inte se ut så, jag vill inte se ut så. Nu för tiden är jag mycket mer självsäker, så elaka kommentarer biter inte lika hårt även om de känns.Det är lätt att säga att skönheten kommer inifrån och bla bla bla, men det som får effekt är de små negativa kommentarerna. I våra huvuden ekar orden "jag duger inte, jag är ful, jag är tjock, jag är ensam..." Det är inte så svårt att hålla käften istället för att säga något sårande. Och det är faktiskt riktigt roligt och härligt att ge komplimanger! Ärligt talat så blir man glad inombords av att göra andra glada! Prova! Att göra narr av någon och få ett snabbt garv kan ge väldigt dålig eftersmak.

Nu var det längesen jag drack alkohol och blev på fyllan. Det var i somras nångång. Jag kommer ihåg hur baksmällan känns, och jag saknar den inte. Jag kommer däremot inte riktigt ihåg hur det känns att vara full. Det är lite konstigt. Det känns nu som att det är ett läge då jag förlorar kontrollen och inte riktigt är medveten om vad jag gör, vilket är helt sant och ganska läskigt. Jag kommer ihåg att jag har haft hysteriskt roligt när jag har varit på fyllan, och gjort galna saker som jag kan berätta om och skratta åt nu. Men jag vet även att jag gjort idiotiska saker, som bara är dumma och negativa, som jag har gråtit över och haft ångest för. Saker som jag fått ärr utav och som jag kan få ont i maggropen av fortfarande. Jag vet att de gånger jag och min älskling har bråkat och varit riktigt osams har det varit alkohol inblandat. Alla gånger vi har gjort slut och lämnat varandra i vredesmod, då saker åkt i väggen eller i golvet och gått sönder, då vi sagt saker åt varandra som ska göra så ont som möjligt, har det varit alkohol inblandat.Den tar verkligen fram våra allra sämsta sidor och får en att göra saker man aldrig skulle göra annars. Men det är ju ingen ursäkt. Gjort är gjort och kan inte göras ogjort, hur packad man än varit. Det kan vara riktigt askul att vara full. Då, om någonsin, skiter iallafall jag i vad folk tycker och tänker om mig. Jag vågar kanske göra sånt som jag gått och funderat på länge. Men kanske, kanske, finns det en anledning till att jag inte vågat göra just det nykter. Kanske, kanske är det något jag kommer att ångra! Och om det nu är så viktigt att jag gör det, borde jag inte ha lite kontroll över situationen? Och det har jag ju inte om jag är full!Det är en rättighet att få vara full i det här landet. Och helst ska man ta alla tillfällen man får. Man är ledig från jobb, man har barnvakt, ens partner är iväg nånstans eller nåt liknande. Och det finns alltid något att fira. Alltid. Och tar man inte dessa tillfällen att bli packad, då är man lite konstig. För ALLA vill vara fulla, ALLA vill berusa sig. Man kan inte fira och vara riktigt ledig om man inte får vara full. Vi diskuterade i skolan om det, jag och en kille. Och vi gjorde en för- och nackdelar-lista. Det var inte förvånande att nackdelarna var i majoritet. Hur kan det då vara värt det? Tänk efter, hur mycket bra har du åstadkommit i ditt liv för att du varit full?Jag har redan planerat nästa gång jag ska festa. Jag fyller nämligen 30 till sommaren. Det är väl en anledning att få bli riktigt full? Just nu känner jag mig inte riktigt sugen och i april ska jag få mitt första barn, så jag kan nog ha annat att tänka på. Men jag är fullt medveten om att det finns en överhängande risk för fest. Och jag förväntas bli full, jag fyller ju 30! Och har jag fest för mig kommer folk att vilja dricka, även om jag inte gör det. Och säger jag att mitt kalas är alkoholfritt, då kommer gästerna att vara få och gå hem tidigt, för att de vill bli fulla.Alkohol är lagligt i vårt land. Det är inte många som tänker på vilken ödeläggande drog den är. Läs bara dagens tidning och se hur många brott, speciellt våldsbrott, som är alkoholrelaterade. Vi har en tendens att fokusera så mycket på narkotika och att det är så farligt. Men det är trots allt olagligt än så länge. Alkohol är lagligt! Du får bli på fyllan, och vi ser det som vår rättighet att bli det. Det är svårt att se skadorna alkoholen gör, när det är så förbannat roligt att vara full!

Man kan tycka att det är jobbigt att flytta. Packa alla sina saker i kartonger och påsar, montera ner möbler och bära och lyfta och köra och kånka. Men nu är det så att hela Kiruna ska flytta. Nja, kanske inte hela Kiruna, men centrum iallafall. Jag kommer inte ihåg när jag hörde det första gången, men det var väl inte så jättelängesen. Sen dess har det varit diskussioner om var stan ska ligga. I tidningarna har det funnits reportage och alla har haft olika visioner om det nya Kiruna.Jag gillade visionen om en inomhusslalombacke och grottsystem med pool och gym och grejer, på Luossavaara. Det var en vision det. Sen det där om centrum ska byggas åt nordväst eller nordost eller ost eller hur det nu var, har jag inte riktigt hängt med i. Jag har inte förstått förslagen. Och jag har inte förstått problemen med förslagen. Och jag har inte förstått varför det ska byggas en tunnel för två miljarder. Jag vet att det blåser damm från gruvan. Svart damm, som lägger sig på bilar, husväggar, fönsterbänkar, snödrivor etc. Det vore ju tråkigt om centrum ska ligga där dammet landar, och jag tror det är det de har beslutat nu. Jag trodde att huset vi bor i nu kommer att ligga nära centrum, men när jag såg kartan på nyheterna imorse såg det ur som att centrum ska ligga i lokstallet. Hur som helst så kommer lompis att ligga jättelångt bort och avskuret från resten av stan, om jag har förstått rätt.När ska allt detta ske då? Själv har man ju ungefär tre månaders uppsägningstid. Men hur lång tid har Kiruna centrum? Jag hörde att det var tio år. Och så har jag hört 20 år, och 30 år. Och om 50 år då är allt helt annorlunda. Men vad är det som håller på att trilla ner i gropen nu, eller inom en snar framtid? Jag vet inte. Var är sprickorna? Jag vet inte. Åt vilket håll spricker det? Jag vet inte. Kommer det att spricka hitåt, dit jag bor? Jag vet inte. Igår blev jag tillfrågad att vara med i nyhetsinslaget i tv4 som sändes idag. Men jag ville inte vara med, för jag vet ingenting, inte ens vad jag tycker. Det enda jag vet är att jag tycker det är jobbigt att flytta.

Inatt drömde jag att jag var på förlossning. Det gick smidigt och bra allting. Det var härligt. Sen vaknade jag och magen kändes större än nånsin. Det är den antagligen oxå. Jag och syster gick upp på stan och tog en fika med Pernilla. Jag ångrar mig faktiskt. Vi har så lite pengar just nu, och en macka var helt onödig för mig. Jag var lika hungrig när jag kom hem. Jag hade kunnat vänta med att äta, och tagit bara en te och ett wienerbröd kanske. Det hade inte blivit så dyrt. Nåja, det är försent nu. Imorn ska vi promenera, då blir det förhoppningsvis fika hemma efteråt. Dagarna är korta, solen går upp och så hinner man kanske se den. Plötsligt är den nedanför horisonten igen.

Idag fick jag vara Alvar-vakt en stund på morgonen. Vi gick ut på promenad och Alvar sjöng sovsången nästan hela tiden men somnade inte förrän vi var nästan hemma igen. Det var ganska mycket jobbigare att gå med barnvagn än med stavar. Jag blev ganska slut efter vår runda. Efter den åkte jag och handlade med mamma i vår isiga bil. Jag handlade inte alls mycket, bara för åttiofyra och femtio. Men det var nog allt vi behövde för tillfället. Mest vad jag behövde, yoghurt till smoothie.Oj, nu möbleras det om i min mage. Det börjar bli riktigt obekvämt nu. Men inte så att jag mår dåligt utav det hela tiden. Bara om jag sitter något framåtlutad, det går inte alls. Och det var lite bökigt att sova inatt. När jag väl hittade en bekväm ställning så låg jag still så i flera timmar. Helt still, och snarkade, fick jag höra sen...Det börjar bli riktigt svårt att hitta bekväma ställningar, vare sig jag går, står, sitter eller ligger. Det hjälper ju med sköna skor, bra bh och många kuddar. Jag har kommit på att jag slipper kvällshalsbrännan om jag inte äter efter klockan sex på kvällen, men jag blir ju dödens hungrig då mitt i natten! Jag vaknar av att magen kurrar och nästan värker. Därför har jag gett mig själv smoothie-dispens. Jag får dricka smoothie gjord på en banan, lite mjölk, turkisk yoghurt, 1 dl blåbär, havrekli och linfrön. Och det hjälper. Havrekli är jag mätt länge på. Snart är det dags för min kvällssmoothie. Mums.

Nu är det lite småjobbigt. Innan jul planerade vi att vi skulle ha sista matteprovet den 10:e januari klockan tio. Matteläraren sa även att information skulle finnas på skolans hemsida. Imorn är det den 10:e januari, men ingen information finns på skolans hemsida. Betyder det att vi inte har prov imorn? Eller betyder det att informationen vi fick före jul stämmer? Jag vet inte. Jag tror jag ska chansa och gå till skolan imorn klockan tio. Kanske är det bara jag där, men då missar jag inget iallafall. Men om det inte är något prov så missar jag en sovmorgon. Hm. Jag vaknar säkert ändå före sju. Måste uppdatera mig lite i Pythagoras sats. Jag har inte riktigt full koll.Jag är helt chockad att jag bara kommer att få godkänt i svenska b. Jag har alltid älskat svenska och haft dölätt för det. Det var svenska jag trodde att jag skulle klara bäst nu när jag började komvux, och det är svenska jag kommer få sämst betyg i. Helt jävla otroligt! Jag fattar inte! Det har känts motigt nästan från första veckan, så egentligen förstår jag att jag inte haft någon motivation. Men ändå! G! I svenska! Ja ja, bara jag får G nu. Jag vet ju inte än. Det kan bli IG, det verkar fan inte omöjligt. "Man ska inte ropa hej..."Min mage trycker på mina revben så jag får ont när jag sitter. Helst ska jag nog inte sitta. Ligga och gå är nog bäst. Men det är svårt att ligga framför datorn, och databordet är inte höjbart så jag kan stå heller.Ska jag gå ut en sväng och hälsa på hos min syster kanske?

Idag såg vi solen, hela klotet var ovanför horisonten när vi tittade från Mattilas-backen. Stor och alldeles orange, den såg härlig och varm ut. Det var ljust och fint ute, och fina rosa moln. Fjällvärlden var oxå rosa, och orange och blå. Så tjusigt. Nu har det äntligen börjat bli lite kallt ute. Det var ca -15 grader idag. Det var nykterhetskontroll vid triangeln och jag fick blåsa. Jag var nykter. Hihi!

Nu är den installerad och klar, vår tvättmaskin. Men vi hade inte nån tvätt att prova den med. Än. Vi var ner på öbbi oxå, där köpte vi en torkställning som är ihopfällbar. Åh, vad glada vi är för vår tvättmaskin! Superbra!Idag var jag på hundpromenad med en hundvalp. Det var skojigt. Alla frågade hur gammal den var och vad det var för ras. Jag visste inget. Jag hade ju bara lånat den av grannen! Men hon var populär, lillvalpen, hos både hundar och människor. Det var härligt väder ute, klart och ganska kallt. Jag fick se solen! Den syntes, äntligen! Jag tog kort på den med mobilen. En liten ljusskärva i horisonten. Ack, så fint.