Jag fattar inte Toffefee reklamen. Varför är det kul? Gott, kan jag förstå, men kul?

Det är fantastiskt tråkigt att jag har ledvärk. Det kom igårkväll och har pinat mig hela natten. Idag tog jag en alvedon och vilade, då kändes det bättre. Men jag vet att den finns där. Varför? Var kommer den ifrån?

Det finns en sak jag har drömt om i hela mitt liv, åtminstone sen jag var sex-sju år. Det är inte att bli rockstjärna, som man kan tro, utan att ha en häst. Hästar är det bästa som finns. De ger ro i själen, de luktar gott, de är roliga att vara med, de ger arbete och motion. Tillochmed att stå och mocka skit är trevligt, tycker jag. De senaste åren har jag börjat fundera på allvar att köpa mig en egen häst, och Matilda ska såklart ha en shettis!

Nu har min dröm nästan gått i halv uppfyllelse då jag ska få hjälpa en tjej med hennes islandshäst. Det är så fantastiskt kul (DET är däremot kul, inte godis...) att jag knappt vågar tro att det är sant! Jag längtar till torsdag då vi ska åka och hälsa på hästen och se var den bor. Nu vill jag nästan inte tänka på det så mycket, för då tror jag att det inte kommer att bli så.

Hästar är för rika människor. Inte för en vanlig tjej som jag. Jag ska inte hålla på och svamla och tro att jag kommer få ha en egen häst nån gång i mitt liv. Det är så mycket jobb, jag kommer inte ha tid och så kostar det så mycket. Det är faktiskt JOBBIGT att stiga upp tidigt på morgonen och ge mat och mocka och sånt. Tänk att vara TVUNGEN att göra det varje dag. Och så ska de ha motion oxå. Ja usch, vad hemskt.

Det är vad jag blivit intalad när jag talat högt om mina drömmar.

Men jag behöver inga sol-och-bad-semestrar till Thailand, jag behöver inte en sprajtans ny bil, jag behöver inte en wide-screen lcd-teve. Jag behöver inte gå på krogen, röka eller snusa. Jag behöver inte shoppa kläder. Hade jag en häst hade jag varit den absolut lyckligaste, nu är jag bara lyckligast.