Jag kände mig faktiskt skitseg innan jag åkte på jobbet. Men när jag väl satt där i taxin och annonserade min ankomst i kom.radion så kände jag mig väldigt pigg och glad, laddad, på något vis. Det gick galant och strax innan åtta var jag hemma igen. Då var det natti-natti för mig och min bil. Nu ska jag inte köra förrän imorn klockan arton-noll-noll. Men säkert är jag ute lite innan. 

Det börjar gå bättre och bättre iallafall. Igår var min dundertabbe-dag. Allt blev fell, från början till slut. Nån körning gick väl felfritt, men i det stora hela gick den dagen åt fanders. Jag höll på att tappa självförtroendet och skällde på mig själv mellan körningarna. Men jag har kompenserat det idag. Nu börjar jag bli varm i kläderna och förstår på ett ungefär systemet och hur jag ska göra rent tekniskt. Att köra och träffa kunder är inga problem, hitta är också en baggis, men när det är olika sorters kvitton, kundnummer, beställningsnummer, körtyper och prislistor så blir jag lite snurrig. Speciellt om jag har fyra kunder i bilen som alla ska betala på olika sätt, olika mycket och av på olika ställen. Nåja, jag lär mig nog det här oxå. Snart tycker jag säkert att det är dösimpelt.

Det är förbaskat roligt att köra taxi. Men, här kommer ett men, det är ganska slitigt oxå. Igår körde jag tolv timmar, men hade en och en halv timmes rast mellan sex och halv åtta på morgonen. Idag körde jag nio timmar och hade knappt någon rast som var längre än en stund. Som taxichaufför får man köra 13 timmar på ett dygn, men i två omgångar, man ska ha rast någonstans i de 13 timmarna. Jag tyckte nio timmar räckte för idag, hade en långkörning på dålig väg och de känns alltid dubbelt så långa än en på bra väg. När jag slutat mitt pass tvättade jag av bilen och ställde den i garaget för jag ska ju inte jobba förrän kl 18 imorn. Trodde jag ja! De ringde för en stund sen, så jag ska ut igen till halv sju. Så var det med det.

Jag blev ganska less, jag är ju inte van att jobba överhuvudtaget! Jag är van att vara hemma med min bejbis och åka till stallet då och då. Det känns hårt att gå från 0 till 100 över en natt.

Stallet har jag inte varit till på ett bra tag.

Men man måste ju jobba.

Och, som alliansen säger, "det ska vara lönsamt att arbeta". Jag hoppas det, jag.