Någon i familjen får opereras trots allt. Men det är inte jag, utan Husse, som ska få en diskbråcksoperation. Han har haft ont ett par veckor nu, ordentligt. Förra gången det var så här illa var 2006 och då var han i Sunderbyn ett bra tag och fick gå med "gåstol". Då nekade han operation. Jag övertalade honom att gå till läkaren förra veckan och hon sa att diskbråcket kan leda till att nerverna slutar tala om när man är kissnödig, om man inte gör något åt det. Man kan även bli förlamad i benen om det vill sig riktigt illa. Husse blev lite skraj.

Idag ringde han till lassarettet igen och fick komma till akuten. Där sa de att han får åka till Gällivare och röntga och sen till Umeå för operation. Han är glad att jag övertalade honom att gå till läkaren.

Snart är han bra och återställd!

Nu håller jag tummarna att jag oxå får operera mig snart, men inte för diskbråck då.

När jag var hos kirurgen i höstas, angående min bröstförminskning, sa han att "före sommaren är det gjort". Nu är det före sommaren, men inte så länge till. Jag bestämde mig för att ringa och kolla hur jag låg till i kösystemet. Det tog en halv förmiddag att hitta numret till kirurgen, hittade det tillslut när jag sökte på "kirurg, Gällivare" på eniro.se. Jag fick prata med hon som samordnar kölistan. Hon sa att jag hade mååånga framför mig. Jag berättade att kirurgen sagt "före sommaren". "-Varför säger han så?" frågade hon "Han ger ju felaktig information. Det är många på den här listan som väntat sen -02!" Hon frågade om jag hade besvär, och jag berättade om mina besvär, i korta drag, en gång till. "Jag lägger fram din anmälan här, men jag kan inte lova någonting." sa hon. 

"Suck!" tänkte jag. Är nästan sugen att gå och köpa en limpa cigg. Men det hjälper ingenting. Jag hade räknat med att få det gjort före sommaren, alltså inom två månader. Nu ser det mörkt ut. Jag får dras med dem ett tag till, verkar det som. Jag kollade upp plastikkirurgikliniker, men de tar minst 35.000 kr för en bröstminskning. Då får jag köra en hel del taxi.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Om jag går ner tjugo kilo i vikt kanske det har lite verkan, men inte så stor effekt som jag önskar. Det är som att de inte är en del av min kropp, de bara hänger där och skapar obehag. Jag är såååå less.

Ska jag slänga dem på symaskinen, sick-sacka och klippa av?