Ihärdigt snöande gjorde att det nu verkligen ser ut som riktig vinter ute. Det toksnöade igår. Helt vansinnigt! Jag åkte ner till hästen och det var lite slirigt att köra dit. Jag trodde ju att de skulle ploga vägen medan jag var i stallet. Då trodde jag verkligen fel. När jag körde hem var det som att köra på en liten skogsväg, vid möte fick jag sakta ner till nästan 30 km/h och hålla så långt till kanten jag vågade. Underredet på bilen tog i snön på vägen oxå, så det tog emot hela tiden. Slir, slir, men jag tog mig till stan. Alla trafikljus blinkade gult och de första plogbilarna hade precis kommit ut på vägarna.

Det är tydligen nya regler nu, vägverket plogar inte förrän sex timmar efter det har slutat snöa. Ibland snöar det ju flera dagar i sträck, hur ska det gå då?

Okej, jag ville att det skulle komma snö, men allt på en gång? Nja... Be carefull what you wish for...

Idag hade de iallafall plogat när jag åkte till stallet. Men vägen var lite slirig ändå. Det hade slutat toksnöa.

I stallet var det spännande. Jag släppte ut hingsten i hagen, och så skulle lillfölet få gå ut en sväng, så jag skulle byta plats på hingsten. När jag gick in i hagen sprang han ut, raka vägen in till stona. Och där stod han och frustade och luktade. Vi fick ut honom tillslut iallafall, och han fann intresse i höbollen istället. Sen red jag lite grann. Han fick plumsa lite i djupsnön, göra massor av volter och serpentiner, trava litegrann och så passade han på att trilskas lite oxå. Nu kan vi börja träna ordentligt, när det har kommit snö. Jag känner att jag är jävligt svag i benen, så jag måste rida mycket nu! Vi behöver träna båda två.

Imorgon ska mamma på uppdrag i att göra iordning festmiddag på två ripor vi kommit över. Det ska bli härligt! Det är år och dar sedan jag åt ripa sist. Jag kommer inte ens ihåg när det var. Det var ganska nyss jag åt tjäder för första gången i mitt liv. Nåt år sen bara. Det var kanongott. Ripa är oxå gott, vad jag minns. Matilda får äta ris och kalkun, hon. Jag har köpt 8-månaders mat åt henne, men jag fick ju mixa den. Hon är ju lite mer än 7 månader, men har inte en endaste liten tand att tugga med. Hon tuggar då friskt på allting som kommer i närheten av hennes mun, och jag tycker att hennes armar har blivit mycket längre, för hon når så långt nuförtiden. Jag förstår inte fascinationen av fjärrkontroller och mobiltelefoner! Hon har massor av skojiga, färgglada saker att tugga på, men hon sträcker sig efter fjärrkontrollen och mobiltelefonen. Och i samma stund hon sträcker sig så öppnas munnen.

Ikväll när hon skulle somna låg hon och jollrade i sin säng i högan sky. Vi kom på att hon lät som Gizmo i "Gremlins".