Tänk om jag skulle börja jobba lite smått. Ha ett jobb att gå till någon stund varje dag. Tänk om det fanns någon som ville ha mig bara några timmar per dag. Inte heltid, bara litegrann. Ibland är jag jättesugen att börja jobba, dels för att jag vill ha något att göra och dels för att spara föräldradagar. Det vore najs, alltså.

Tänk om jag skulle komma på ett yrke som jag vill ha! Varför ska det vara så svårt? Jag gör intressetestet på ams.se ca 4 gånger per år, åtminstone. Och jag vill alltid bli konstiga saker som dj, konstnär eller regissör. Please! Vilken framtid va? Vilken karriär! Oj oj! Vilka möjligheter och för att inte tala om arbetsmarknaden... oj oj oj. Varför vill jag inte ha ett vanligt jobb som jag kan få? Jag ska då vara så jävla speciell hela tiden. Antingen det eller så vill jag jobba med saker man inte kan jobba med, för det klassas inte som jobb.

Hemmafru vore coolt. Tänk om man fick lön för det. Slippa gå och ha ångest för att snart ringer arbetsförmedlingen och säger att "du måste flytta till Skåne, för det finns jobb som slakteristädare där!". Eller nåt. Det räcker om de säger att det finns jobb på ISS som jag måste ta. Aldrig i mitt liv att jag hade gjort det. Eller inom vården. Aldrig, aldrig!

Därför måste jag komma på något, snabbt! Ta tag i saker och börja sätta hjulen i rullning. Nog finns det väl något jobb som jag kan tänka mig att gå till varje dag... Men vilket jobb är det?