Igår var vi så orkeslösa att vi inte orkade gå till Kånka och köpa varken mjölk eller bröd till dagens frukost. Jag hade legat hela dagen och älskling kom hem med feber från turen till träsket. Så imorse var jag så illa tvungen att åka till Statoil och handla. Strax efter klockan sju åkte jag. Solen stod redan ganska högt och de enda som var ute var en taxi, några hundägare och ett par stavgångare. Ungefär fyra timmar tidigare stängde krogarna. Det är helt konstigt hur annorlunda världen ter sig en tidig söndagmorgon. Det roligaste är att det är min värld nu, mer än krogvärlden, och det är så härligt.Älskling stod här nyss och tog på sig täckbyxorna och var glad över att inte vara bakis, och att inte ha varit bakis på länge! Det är inget man saknar direkt. Jag vill inte bli bakis på länge.Trots att det är jättefint väder ute, känner jag en överhängande risk för att fastna inomhus. Mest för att det är så jobbigt att byta om, ta på långkalsonger, polotröja, knyta skorna. Jag blir andfådd av att tänka på det. Om jag får som jag vill är det bara nio dagar kvar till förlossning. Enligt kalendern är det trettio. Och enligt bejbis vet jag inte vad det är, men jag hoppas vi är överens.Titta här: Äntligen är vi på väg åt rätt håll!