Livet som gravid kantas av skräckhistorier från början till slut. Alla vet alltid bättre än du vad som händer och vad som ska hända. Det börjar direkt från det man vet att man är gravid. Jag tyckte att jag var mycket tröttare i början. Tröttare och kissnödigare, mådde mer illa och hade ondare i höften. Nu är jag i nionde månaden, så jag vet vad jag pratar om. Då, i början, fick jag inte gnälla. "Äh, det är ju så tidigt än! Det kommer bli MYCKET värre! Du har ju precis blivit gravid!" och bla bla bla bla... Okej, jag är kanske inte lika rask och orkar kanske inte lika mycket nu, men jag känner mig mycket piggare. I början sprang jag på toaletten upp till fem-sex gånger per natt, nu går jag ungefär två, kanske tre gånger. Det märkliga är dock att jag blir kissnödig när jag ställer mig upp och lägger mig på rygg. 9 gånger av 10. Oavsett om jag nyss varit på toaletten. Det händer faktiskt att jag kissar, reser mig och är kissnödig igen.I början av graviditeten kände jag att vissa tyckte att jag överdrev när jag sprang på toaletten hela tiden. Grejen är kanske att jag har vant mig vid att känna mig kissnödig och vet att om jag sitter ner så försvinner kissnödighetskänslan. Då, i början, sprang jag direkt på toaletten, kissade två droppar för det fanns inte mer i blåsan och kände direkt nödighet när två nya droppar landat i blåsan. Nu struntar jag i det. Sen är det det värsta av allt, skräckhistorier om förlossningar... Det är så hemskt att egentligen borde det inte finnas några människor på jorden. Men i det fallet lyssnar jag bara på min syster, min mamma och min faster, som alla har haft härlig förlossningar och inte alls hemska. Faster undrade när det skulle börja göra ont tills det var över. Mamma tyckte det var som att vara hård i magen. Min syster ger en härlig bild av det bästa som hänt i hennes liv. Nu återkommer drömmarna om min förlossning varje natt. Det jobbigaste med att vara gravid, för mig, är att jag har svårt att klä mig. Inte bara det att det är jobbigt att röra sig, men jag har inga kläder! Jag hade velat åka på utflykt och grilla korv, men vad ska jag ha på mig så jag inte börjar frysa? Filtar? Och så är det jobbigt att kroppen säger ifrån när jag promenerar. Det går rätt bra, men efter ett tag är mina fötter heta, ömma och runda och vill inte gå mer. Helt förståeligt, då de får bära på hela mig. Det allra jobbigaste är alla som vet vad det är för kön på bejbisen. Hur de nu ska veta det, de var inte ens med på ultraljudet, än mindre vid befruktningstillfället så de kunde se vilka kromosomer som smälte samman.Sen är det jobbigt att jag är så otålig och vill lära känna min bejbis NU.