Jag lyckades hitta en liten stund att uppdatera min blogg.En vecka är hon idag. En hel vecka! För en vecka sen gjorde de ett hål i min mage och plockade ut världens finaste lilla tjej. Våran lilla dotter. Hon lurades in i det sista. De var tvungna att kolla att hon verkligen låg i säte precis innan kejsarsnittet. Hihi! Lilla luris.Sen dess har jag kämpat med amningen. Jag har förbannat dessa boobisar! Stora är de. Jag har släpat på dem i mer än halva mitt liv. Jag hittar inga bh:ar som passar. Jag trodde ju att dessa kanoner skulle kunna förse hela BB med mat. Men NEJ! Det kunde de inte. Iallafall inte till en början. Och en av de där nätterna på BB, då tårarna sprutade i frustration både på mig och Matilda för att det inte kom mer än ett par droppar ur brösten, ville jag skära av dem med brödkniv och slänga dem åt kråkorna. Jag blev bästa vän med en bröstpump på BB. Vi spenderade varje ledig stund tillsammans. För varje gång ökade mjölkmängden med tio milliliter. Droppe för droppe. Sakta men säkert. Igår satt jag med syster handdrivna pump och till min stora förtjusning så kom en stråle ur bröstet, istället för en darrande, tvekande liten droppe. Jag höll på att börja gråta! Fan, vad härligt! Nu pumpar jag för glatta livet. Mitt mål är att slippa ersättningen helt. Håll tummarna!