Jag försöker. Jag försöker verkligen. Och jag förstår inte vad som går fel. Antagligen skulle vi aldrig ha börjat med ersättning, men det var ju på BB de började och det var ju för att hon hade gått ner så mycket och jag hade inte börjat producera ordentligt. Vi har gjort så att jag har börjat med att amma, sen när hon släpper får hon flaskmat. Men hon släpper ju innan det är slut! Och när jag försöker få henne att ta nytt tag blir hon skitförbannad och skriker med tissen i munnen. Det spelar ingen roll att det rinner ur den, hon vill inte.

Imorse kämpade jag i två timmar, för jag vill att hon äter färdigt innan hon släpper. Då blir hon mätt, jag slipper ge flaska, jag slipper pumpa och jag slipper få mjölkstockning. Men hon blir så arg! Jag tar upp henne, hon får rapa, jag pratar lite, gungar henne, byter blöja om det behövs, byter sittställning och provar igen. Och hon skriker. "Näääääääääää!!!" Tillslut, efter dessa två timmar, gav jag upp och blandade ersättning. Sen fick hon två klunkar ur flaskan och så fintade jag henne och gav henne boobi igen. Då åt hon! Men hon åt även upp allt ur flaskan, för jag var redan så less att jag inte pallade amma i två timmar till.

Denna procedur orkar jag ju aldrig på natten. Inatt vaknade jag inte ens för jag var helt slut efter gårdagens kämpande (som pågick från tolv-ett kanske till halv elva på kvällen), så husse gav ersättning istället. Jag hade velat sluta helt med den där fuskmjölken. Men ska det vara så här då? Hur länge då? Det stod i broschyren "Råd till dig som ammar" att jag och bejbisen skulle dra oss undan resten av världen några dagar, för att amningen skulle komma igång. Hur lätt är det? Ska det vara så här jävla jobbigt? Husse vill vara snäll och låta mig vila och vill ge flaska och ibland blir jag skitarg på honom, och det är ju inte meningen! Hojja!