Det är min träning. En lugn promenad varje dag. Idag gick det lite fortare än igår. Jag kände mig nästan hurtig! Ibland känns det i såret, och det är lite otäckt. Jag vet ju att det är läkt och att det har läkt ihop jättebra, men jag blir lite skraj ändå. I uppförsbackar vet jag inte riktigt hur jag ska lyfta benen för att det inte ska kännas i magen. Det är även svårt att skratta, snyta sig, hosta/harkla och inte minst nysa! Jag har nyst två gånger den senaste veckan. Det var innan jag lärde mig. Nu undviker jag det. Det är lite besvärligt att ta sig i och ur sängen oxå, speciellt om jag har Matilda i famnen. Men va fan! Det går över! Snart har jag glömt allt om hur jobbigt det varit och att det gjort ont. Det gjorde ju bara riktigt ont den dagen de skar. Under första natten måste det ha läkt ordentligt, för dagen efter kunde jag ju gå på toaletten helt själv!Jag är trött så ögena går i kors. Matilda sover. Älskling är ute med sin pappa och gör ärenden. Jag ska passa på att pumpa lite. Jag har så svårt att gå och lägga mig när det är ljust ute. Och pumpa kan jag inte göra för ofta, känns det som. Hahaha! Jag är ganska bröstfixerad nu för tiden.

Nu kommer det där som jag gnällt på när det kommer till småbarnsföräldrar, allt prat om babykräks och babybajs. Igår fick jag min bejbis kräks på mig för första gången i mitt liv! Hon har börjat äta mycket mer bara på en dag till en annan, och igår verkade hon fortfarande hungrig efter hon ätit en hel del. Jag gav henne lite mer, och då kom det, kräkset, i mitt knä. Sen var hon ju faktiskt hungrig igen...Inatt har hon bara ätit en gång. Sen har vi sovit alla tre. Matilda har legat på mig och gjort att både hon och jag sovit som stenar. Finns det något bättre än att ha sin bejbis gosandes precis under hakan en hel natt? Jag tror inte det.Nu sitter jag och väntar på att solen ska spricka fram. Vi ska nämligen ut på en liten promenad. Till Apoteket bland annat. Ute är det blankis överallt, med solens hjälp blir det snabbt promenadvänligt slask istället.