Idag var det dags för söndagspromenad. Vi gjorde oss iordning och knallade ner till älsklings syster på Lompis. (Det är mellan 5 och 10 km, vet inte exakt...) Där drack vi en kopp kaffe innan vi började knalla hemåt igen. Vi stannade till på coop och handlade lite. Det tog hela dagen nästan. Och vi hade verkligen finväder! Soligt och lite blåst.

Jag var lite tveksam i början, om jag skulle orka gå sådär långt. Men det gick jättebra! Då vet jag det. Det har inte tagit många dagar för mig att komma på benen igen. Nu ska jag bara komma i form oxå. Det blir inte en sån här lång promenad varje dag, ännu. Jag ska börja lite försiktigare. Men det var en härlig söndagspromenad.

Jag märker hur jag vet bäst själv, redan. När någon påpekar nåt åt mig vad gäller min dotter så blir jag tvär. Jag gör som jag gör! Och jag vet att jag gör rätt, så det så! Kom inte här och kom och tro att du vet hur min dotter ska skötas! Och jag är även jävligt snål. Hon är min! Ingen får hålla i henne för länge. Pappan förstås. Men sen blir jag lite illa till mods, nästan. Knasigt det där.

Nu är jag lite bekymrad för hennes ätvanor. När hon sovit klart brukar jag börja med att amma från båda brösten. Om hon verkar hungrig efter det har vi gett henne ersättning. Hon har ätit glupskt, men en stund efteråt kräks hon. Nästan varje gång. Så jag vet inte riktigt om hon ska få den där ersättningen. Kanske räcker det med amningen? Jag är lite tveksam, för jag tror inte att min mjölk riktigt räcker. Det är jävligt tråkigt när hon kräks, då blir hon ju hungrig igen... Hm. (Med tanke på stycket innan vill jag bara påpeka att nu går det bra med lite synpunkter om hur jag ska göra... hehe...)