Det var längesen jag kände mig så här mordisk. Som att jag kunde slå ihjäl dem, bara jag visste vilka de var. Jag fattar inte hur man kan vara en sån feg jävla skit att man gör så mot en annan människa, och sen inte vågar stå för det och ta konsekvensen av det. Alla håller käften, ingen vet något. Alla skyddar de varandra och vem fan tänker på den som lider?Nä, vi låtsas väl som att inget har hänt. Det är väl bäst. I den här lilla hålan funkar det om man bara tittar bort när man möter personen på stan. Då är man helt oskyldig, tydligen. Jävla fegisar! De har sitt gäng och tror att de är tuffa killar (och tjejer för den delen), men om de nu var så jävla tuffa, varför vågar ingen säga som det är och erkänna?"Ja, det var jag som sparkade när han låg ner. Jag erkänner." Varför vågar ingen? Nej, de har sitt tuffa gäng, peppar varandra att de nog gjorde rätt ändå. Det hade ju kunnat vara sant, de där anklagelserna. "Nu var det ju inte det, men vi låtsas som att inget har hänt. Det har ju gått ett mer än ett halvår. Vi har ju varandra, vi tuffa killar i vårat gäng. Vi säger ingenting, så blir ingen skyldig." eller hur låter det när ni träffas? Hur går snacket, ni tuffa män emellan?Och du din korkade brud som startade allting, var glad att jag inte vet vem du är! Har du läst om pojken som ropade varg? Nä, du måste nog ha varit upptagen då. Kände du dig lite ledsen och oförstådd? Stackars lilla du, det måste vara jobbigt att leva utan förstånd.Ja, jävlar. Så här har jag inte mått sen jag var tonårig punkare. Fy fan.