Tänk om jag skulle börja jobba lite smått. Ha ett jobb att gå till någon stund varje dag. Tänk om det fanns någon som ville ha mig bara några timmar per dag. Inte heltid, bara litegrann. Ibland är jag jättesugen att börja jobba, dels för att jag vill ha något att göra och dels för att spara föräldradagar. Det vore najs, alltså.

Tänk om jag skulle komma på ett yrke som jag vill ha! Varför ska det vara så svårt? Jag gör intressetestet på ams.se ca 4 gånger per år, åtminstone. Och jag vill alltid bli konstiga saker som dj, konstnär eller regissör. Please! Vilken framtid va? Vilken karriär! Oj oj! Vilka möjligheter och för att inte tala om arbetsmarknaden... oj oj oj. Varför vill jag inte ha ett vanligt jobb som jag kan få? Jag ska då vara så jävla speciell hela tiden. Antingen det eller så vill jag jobba med saker man inte kan jobba med, för det klassas inte som jobb.

Hemmafru vore coolt. Tänk om man fick lön för det. Slippa gå och ha ångest för att snart ringer arbetsförmedlingen och säger att "du måste flytta till Skåne, för det finns jobb som slakteristädare där!". Eller nåt. Det räcker om de säger att det finns jobb på ISS som jag måste ta. Aldrig i mitt liv att jag hade gjort det. Eller inom vården. Aldrig, aldrig!

Därför måste jag komma på något, snabbt! Ta tag i saker och börja sätta hjulen i rullning. Nog finns det väl något jobb som jag kan tänka mig att gå till varje dag... Men vilket jobb är det?

Det var ett reportage på tv4 nyhetsmorgon Norrbotten om äggdonation. En läkare från en klinik i Umeå var med och blev intervjuad. De sa att det var brist på äggdonatorer i Sverige, och att de gärna ville ha fler. Som äggdonator ska man vara högst 36 år och gärna ha fött egna barn. Jag började fundera starkt på att donera ägg. Tanken har slagit mig förut, men jag har aldrig funderat allvarligt på det. En gång i tiden var jag blodgivare. Det var i Göteborg och de brukade stå med blodbussen mitt i stan, så jag trillade in där då och då och lämnade blod. Man fick en hundring, lite jos och en smörgås. För ägg får man 3000 kr och en jävla tankeställare. Tänk om jag skulle donera ägg och sen skulle en liten parvel som kom från mig springa omkring någonstans i Sverige som inte hade en aning om vem jag var. Jag skulle inte ha en aning om vem den var heller. Matilda skulle ha ett halvsyskon som hon inte skulle veta något om. Det är märkligt det där. Det finns en massa människor som av olika anledningar inte kan få barn, men som önskar det så otroligt mycket. Jag spottar ut ägg en gång i månaden, som är fullt dugliga till att bli bejbisar.

Jag vill att Matilda ska få ett syskon, men inte än. Jag tänkte vänta ett par år. Men jag hade kunnat donera ägg så att någon annan får en bejbis.

Om man donerar ägg i USA kan man få upp till $50.000. Det är i runda slag ungefär 319500 kr. Det är 106,5 gånger mer än man får i Sverige. Det är en årslön, en bra årslön. Så bra att jag faktiskt var in på några hemsidor och kollade. Men på de flesta klinikerna är den övre åldersgränsen 29-30 år. Det betyder att jag redan är för gammal. För gammal! Mina ägg är skämda! Men Matilda blev ju så bra! Nåja, deras formulär man får fylla i har kraven att man ska vara atletisk, vacker och intelligent. Och inte äldre än 30. Och man ska ha fått egna barn. Och givetvis inte ha några ärftliga sjukdomar. Atletisk är jag ju, jag kom ju upp på Spotlight med täckbyxor! Vacker som en dag ser jag ju att jag är, varje gång jag tittar i spegeln. Intelligent råder det ju inget tvivel om! Om jag får säga det själv. Men då är det ju bäst före-datumet som gått ut. Jag har ju fyllt 30. Så det blir nog inga 319500 kr.

Det är ju även så, att när man ska donera ägg så får man injicera hormoner, själv. Man ska ge sig själv några sprutor i någon veckas tid för att öka produktionen av ägg. Jag vet ju hur jag mådde när jag var gravid, och när jag ammade, då hormonproduktionen låg på topp. Här ska man alltså spruta in extra hormoner, jag kan ju gissa hur kul jag kommer vara då. Glad som en lärka! Haha!

Jag tar och funderar några extra gånger på det här. Än en gång blir man lite smått avundsjuk på det manliga könet, då spermadonation är betydligt mindre komplicerat. Men då är det bara värt en 5-hunka per prov. Så det så.

Idag är det inte bara en massa snö, det är kallt oxå! Jag tog täckisar på mig idag, när jag åkte ner till stallet. Det behövdes. Jag hade bestämt att jag skulle rida idag, och jag hade inte tänkt rida i täckisarna, men jag kände att det nog skulle vara bäst. Jag började med att värma upp, dvs mocka i boxen. Jag la även i nytt spån, så Spotlight fick alldeles nybäddat. Medan jag gjorde det fick han springa omkring i hagen. Men han stod mest still och tuggade lite på en hötuss. Sen tog jag in honom och gjorde iordning honom, och mig. Han verkade ganska förväntansfull när vi gick ut på banan. Det bådade ju gott. Han har lite svårt att stå still när man ska sitta upp, men han har faktiskt skärpt sig litegrann. Men idag, när jag stod där och studsade tappert i mina täckisar, så började han givetvis trampa omkring. Med öronen spetsade och mulen i vädret. Jag studsade efter, försökte få honom att stå still, fortfarande med en fot i stigbygeln. Han trampade på ut i djupsnön, och jag efter, vare sig jag ville eller inte. När han tillslut stannade satte jag ner foten i backen och pustade en stund. Det märktes att min kondition inte var på topp. Sen provade jag igen. Jag ställde honom med huvudet alldeles mot staketet, så han åtminstone inte kunde gå framåt. Sen satte jag foten i stigbygeln och började studsa igen för att komma upp, otymplig som en snöboll. Tillslut hängde jag där iallafall, och skulle bara slänga över benet. Då började han gå igen, i en tvär sväng åt sidan, samtidigt som han drog ner huvudet. Jag höll på att trilla ner på andra sidan med huvudet före, men på något sätt lyckades jag hålla balansen och sitta kvar. Pust! Sen gick det bättre, när jag väl kommit upp. Vi var ute en stund och travade ganska mycket, faktiskt, i djupsnön. När vi var klara hoppade jag av och gick bredvid honom så han fick skritta utan mig på ryggen en stund. Jag fick oxå plumsa i djupsnön. Jag tänkte att det kunde vara bra för min kondition.

Jag är glad att ingen tittade på.

Imorgon ska det tydligen bli ännu kallare, men imorgon ska nog jag inte åka till stallet. Jag tror jag ska gå på stan med Matilda och titta lite i affärer. Julångesten börjar smyga sig på och det ska köpas julklappar. Bäst att gå och reka lite redan nu. Jag älskar att köpa julklappar, men jag är alltid ute i sista minuten, av någon underlig anledning. Men det är kanske en vanlig företeelse.

Stackars lilla bilen är inte gjord för Kiruna-vinter. Förra året, som jag nämnt tidigare, frös förardörren fast, så jag fick klättra in genom passagerarsidan. Det hände även att handtaget slutade fungera, så jag fick öppna dörren via passagerarsidan till Husse hade lagat den. Nu har det hänt igen. När det snöar och tinar och snöar och tinar och blir kallt, så orkar inte riktigt handtagen med. Så Husse lagade det idag, men det gick sönder igen. 

När jag skulle åka till stallet idag och var på väg att backa ut från vår parkering, så undrade jag varför bilen inte rörde sig. Första tanken var ju att parkeringsbromsen hade frusit fast, men jag hade inte dragit åt den, för en gångs skull. Jag tänkte i min lilla hjärna att det kanske är bäst att låta den vara, och lägga i en växel bara, nu när det snöar och tinar och snöar och tinar och fryser. Därför drog jag inte åt den, och därför kunde det ju inte vara så att den frusit fast. Vi kollade bakom hjulen, ifall det var snöknölar där, nu när det snöat och vi har skottat och bilen har stått en hel dag. Det var små knölar som var ganska lätta att få bort. Men bilen rörde sig inte ändå. Jag fick lite knuffhjälp och tillslut lossnade bilen, men det gick trögt som tusan. Husse informerade mig om att ett bakhjul var helt fastfruset. När bilen rullade stod det hjulet stilla. Helt stilla. Det kändes ungefär som att parkeringsbromsen var åtdragen, vilket den inte var nu heller. Ja, jag körde litegrann fram och tillbaka, vi tänkte att det lossnar säkert, och det gjorde det. Jag tog mig hela vägen till Kurra och tillbaka, och sen ut en sväng till oxå.

Det där med taklucka är kanske inte det mest praktiska på vintern heller. Det hamnar snö på ställen som är omöjliga att sopa. Men det är härligt med taklucka på sommaren!

Hastighetsmätaren får eget liv när det är kallt inuti bilen. Det räcker om det är under tio plusgrader. Tills det har blivit varmt i bilen så hoppar den, darrar och lever om så den överröstar både radio och fläkt. Sen slutar den när det blivit nog varmt. Den hänger även ihop med trippmätaren, och den börjar ticka om det är riktigt kallt i bilen.

Fläkten har dessutom bara två lägen, av eller på högsta effekt. Så när det är kallt och man vill ha värme i bilen blir man lite lätt torr i både ögon och svalg.

Annars är det ju en kanonbil! Lättkörd, snygg och sportig. Det är bra stereo oxå, trots att man får ha ganska högt för att överrösta fläkten. Den startar väldigt lätt, även när det är riktigt kallt. Bara man kommer in i bilen, vill säga.

Ihärdigt snöande gjorde att det nu verkligen ser ut som riktig vinter ute. Det toksnöade igår. Helt vansinnigt! Jag åkte ner till hästen och det var lite slirigt att köra dit. Jag trodde ju att de skulle ploga vägen medan jag var i stallet. Då trodde jag verkligen fel. När jag körde hem var det som att köra på en liten skogsväg, vid möte fick jag sakta ner till nästan 30 km/h och hålla så långt till kanten jag vågade. Underredet på bilen tog i snön på vägen oxå, så det tog emot hela tiden. Slir, slir, men jag tog mig till stan. Alla trafikljus blinkade gult och de första plogbilarna hade precis kommit ut på vägarna.

Det är tydligen nya regler nu, vägverket plogar inte förrän sex timmar efter det har slutat snöa. Ibland snöar det ju flera dagar i sträck, hur ska det gå då?

Okej, jag ville att det skulle komma snö, men allt på en gång? Nja... Be carefull what you wish for...

Idag hade de iallafall plogat när jag åkte till stallet. Men vägen var lite slirig ändå. Det hade slutat toksnöa.

I stallet var det spännande. Jag släppte ut hingsten i hagen, och så skulle lillfölet få gå ut en sväng, så jag skulle byta plats på hingsten. När jag gick in i hagen sprang han ut, raka vägen in till stona. Och där stod han och frustade och luktade. Vi fick ut honom tillslut iallafall, och han fann intresse i höbollen istället. Sen red jag lite grann. Han fick plumsa lite i djupsnön, göra massor av volter och serpentiner, trava litegrann och så passade han på att trilskas lite oxå. Nu kan vi börja träna ordentligt, när det har kommit snö. Jag känner att jag är jävligt svag i benen, så jag måste rida mycket nu! Vi behöver träna båda två.

Imorgon ska mamma på uppdrag i att göra iordning festmiddag på två ripor vi kommit över. Det ska bli härligt! Det är år och dar sedan jag åt ripa sist. Jag kommer inte ens ihåg när det var. Det var ganska nyss jag åt tjäder för första gången i mitt liv. Nåt år sen bara. Det var kanongott. Ripa är oxå gott, vad jag minns. Matilda får äta ris och kalkun, hon. Jag har köpt 8-månaders mat åt henne, men jag fick ju mixa den. Hon är ju lite mer än 7 månader, men har inte en endaste liten tand att tugga med. Hon tuggar då friskt på allting som kommer i närheten av hennes mun, och jag tycker att hennes armar har blivit mycket längre, för hon når så långt nuförtiden. Jag förstår inte fascinationen av fjärrkontroller och mobiltelefoner! Hon har massor av skojiga, färgglada saker att tugga på, men hon sträcker sig efter fjärrkontrollen och mobiltelefonen. Och i samma stund hon sträcker sig så öppnas munnen.

Ikväll när hon skulle somna låg hon och jollrade i sin säng i högan sky. Vi kom på att hon lät som Gizmo i "Gremlins".

Nu är det tätt mellan snöflingorna, och det har hållit på några timmar nu. Det kommer äntligen att bli ett riktigt snötäcke! Hittills har gräset stuckit upp genom snön. Det är ingen riktig vinter.

Jag undrar hur bilen mår därute. Det är ju det där med kupévärmaren.

Matilda var på hörsel- och synkontroll igår. Men hon var för trött, det var precis under hennes tupplurtid vi var där. Så vi bytte tid, om ca en månad ska vi prova igen. Nästa vecka ska vi på röngten för höften, då får vi se om det är något. Matildas mormor fick följa med. Hon fick även följa med och handla sen.

Jag har sovit som en kratta igen. Förstår inte varför jag ska hålla på att vakna mitt i natten! Det är döstörigt. Och det är så svårt att somna om. Jag drömde iallafall att det var vinter och att vi skulle köra släde i skogen.

Folk i den här stan är världsbäst på att parkera urdåligt. Speciellt på gatan där Systembolaget ligger (något samband där, kanske?). Eftersom mina föräldrar bor där, och jag är dit med Matilda ganska ofta (med barnvagn, bilstol och skötväska) så vill jag ju parkera ganska nära porten. Och jag brukar ha tur, det brukar alltid finnas parkering längst ner bakom handikapparkeringen.

Idag hade någon "släppt" sin bil så den stod med bakändan ute i vägen. Längre fram stod det en bil alldeles precis på ett sådant avstånd att jag inte kom in bakom. Framför den stod en till bil lite för långt fram så bara den halva platsen bakom handikapplatsen var ledig. Där ställde jag mig och började lasta ur barnvagn och bejbis. Givetvis (och kanske som tur var) kom parkeringsvakten precis då. Jag sa att det var lite ont om plats. Han sa att jag faktiskt stod med halva bilen på handikapplatsen. Och jag sa att varenda bil var felparkerad, så jag hade inte mycket val. Han sa att en bil nog skulle få plats på handikapparkeringen ändå, och jag sa att jag bara skulle in framochtillbaka och det var ok. Jag fick felparkera, under mycket speciella omständigheter, med tillåtelse av en parkeringsvakt.

Man får faktiskt lära sig parkera på körskolan. Det finns riktilinjer för parkering även om själva parkeringslinjerna har snöat över. Jag blir galen på folk som dubbelparkerar eller står med halva bilen antingen på trottoaren eller mitt i gatan. Jag blir galen på folk som parkerar så de skymmer övergångställen. Jag blir galen på folk som parkerar på trottoaren för att inte stå i vägen på vägen. Ibland får jag lust att skriva lappar att sätta på vindrutan på folks bilar. Ibland blir jag så irriterad att jag får lust att skriva en insändare. Det du! Tur man har bloggen...

Husse gick och fiskade klockan fyra imorse, det var mörkt ute. Jag somnade om och drömde om hästar som klättrade i snöhögar. Matilda väckte mig vid åtta och sa att hon var lite småsugen på välling, så jag gick och blandade. Sen låg vi och sträckte lite på benen innan vi gick upp. Efter att Matilda fått på sig ren blöja och kläder, tog jag tag i disken... Varenda nappflaska stod på diskbänken och så var det kastruller och tallrikar från igår. Pust!

Sen kom Husse hem med några fiskar i en påse.

Jag och Matilda åt lite gröt.

Hon har för ovanlighetens skull fått vara vaken sen. Hon har trilskats lite när hon ska sova nu i några dagar, så jag tänkte att vi skulle hålla henne vaken längre stunder nu. Nu ligger hon och gurglar i babygymet.

Imorn är det dags för hörsel- och synkontroll. Det blir spännande. Nu ska jag ringa till ortopeden innan jag glömmer det!