Läste mitt förra blogginlägg om barnpassning, och det lät som att Matilda var ensam hemma i flera timmar! Hahahaha! Jag skrev ju ingenting om att hon brukar vara hos mormor och morfar när jag och Husse är upptagna. Knasigt. Hon brukar inte vara ensam hemma, bara så alla vet.

Hon klarar sig i ungefär fyra timmar, hahahahaha, det vore nåt det. Duktig bejbis!

Bara man fixar henne något att äta, så klarar hon sig!

Imorn ska jag jobba. Jag håller på att förbereda mig mentalt. Det funkar bra. Jag köpte en taxibörs igår, så jag har koll på mina kontanter. Ordning och reda.

Imorse tog jag en promenad till Östlunds och köpte lite frukost, då var jag bara tvungen att ta en bild på hur trottoaren ser ut nu, apropå oplogat. Det var faktiskt jättefint plogat några dagar, jag började undra om någon som bär ansvaret för det läste min blogg. Det var tillochmed plogat med räfflad skopa! Helkonstigt. Jag har fått en stegräknare av Husse, så nu vill jag ju ut och promenera, men jag vill inte att det ska innebära livsfara för mig och bejbis. Man får välja, Hjalmar Lundbohmsvägen där det inte finns några trottoarer så man får knalla ute i gatan, eller Föraregatan, där det inte heller finns några trottoarer och dessutom hus med risk för snöras. Vad är lämpligast? Hur som helst får man gå mitt i gatan, men det är ju något tätare trafik efter Hjalmar Lundbohmsvägen.

Igår gick jag 3598 steg. Det var inte så mycket. Undra vad det blir idag. Fram och tillbaka till Östlunds var iaf 1988 steg, plus att vi ska upp på stan när Matilda sovit färdigt. Det blir nog över femtusen iaf, halvbra.

Det höll på att köra ihop sig alldeles, kanske kommer det att göra det, men inte riktigt så snart som jag trodde.

Jag jobbar till helgen och hela nästa vecka, alltså nio dagar i rad. Husse ska till Gällivare imorn och röntga ryggen, sen får han besked om operation, när och hur det blir. Jag trodde att han skulle bli borta över helgen. Och då stod jag där, utan barnpassning. Jag vill inte ringa och säga att jag inte kan jobba, dels för att jag vill jobba och dels för att jag är rätt plikttrogen och gör det jag har sagt. Det är ju speciella omständigheter, men ändå. På lördag jobbar jag åtta timmar, på söndag nio timmar, dagskift. Jag vet inte om Matilda tillåter att vara utan förälder så länge. Kanske går det jättebra, kanske går det bra en halvtimme. Hon är inte van att vara ifrån oss så länge, antingen är jag eller Husse närvarande inom iallafall fyra timmar. Hon har dessutom blivit en ganska krävande bejbis med mycket humör, det är inte så lätt att passa henne längre, som det var när hon var en lycklig och nöjd spädis.

Vad gör man då? Jag kan ju inte ta med henne på jobbet. Husse kan inte ta med henne till sjukhuset. Jag går och håller tummarna nu att det ska klaffa så att jag har jobbat klart innan Husse ska på operation. Tänk om det kunde bli så bra! Jag är ju ändå ledig fem dagar efter mitt niodagarspass, sen kör jag natt igen. 

Det kanske var tokigt att börja jobba innan vi hade dagisplats. Men jag känner paniken av att föräldradagarna sinar och det mest är lägstanivådagar kvar. Nästa gång ska jag planera bättre.

Som jag sagt förut, det är lätt att vara efterklok. 

Någon i familjen får opereras trots allt. Men det är inte jag, utan Husse, som ska få en diskbråcksoperation. Han har haft ont ett par veckor nu, ordentligt. Förra gången det var så här illa var 2006 och då var han i Sunderbyn ett bra tag och fick gå med "gåstol". Då nekade han operation. Jag övertalade honom att gå till läkaren förra veckan och hon sa att diskbråcket kan leda till att nerverna slutar tala om när man är kissnödig, om man inte gör något åt det. Man kan även bli förlamad i benen om det vill sig riktigt illa. Husse blev lite skraj.

Idag ringde han till lassarettet igen och fick komma till akuten. Där sa de att han får åka till Gällivare och röntga och sen till Umeå för operation. Han är glad att jag övertalade honom att gå till läkaren.

Snart är han bra och återställd!

Nu håller jag tummarna att jag oxå får operera mig snart, men inte för diskbråck då.

När jag var hos kirurgen i höstas, angående min bröstförminskning, sa han att "före sommaren är det gjort". Nu är det före sommaren, men inte så länge till. Jag bestämde mig för att ringa och kolla hur jag låg till i kösystemet. Det tog en halv förmiddag att hitta numret till kirurgen, hittade det tillslut när jag sökte på "kirurg, Gällivare" på eniro.se. Jag fick prata med hon som samordnar kölistan. Hon sa att jag hade mååånga framför mig. Jag berättade att kirurgen sagt "före sommaren". "-Varför säger han så?" frågade hon "Han ger ju felaktig information. Det är många på den här listan som väntat sen -02!" Hon frågade om jag hade besvär, och jag berättade om mina besvär, i korta drag, en gång till. "Jag lägger fram din anmälan här, men jag kan inte lova någonting." sa hon. 

"Suck!" tänkte jag. Är nästan sugen att gå och köpa en limpa cigg. Men det hjälper ingenting. Jag hade räknat med att få det gjort före sommaren, alltså inom två månader. Nu ser det mörkt ut. Jag får dras med dem ett tag till, verkar det som. Jag kollade upp plastikkirurgikliniker, men de tar minst 35.000 kr för en bröstminskning. Då får jag köra en hel del taxi.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Om jag går ner tjugo kilo i vikt kanske det har lite verkan, men inte så stor effekt som jag önskar. Det är som att de inte är en del av min kropp, de bara hänger där och skapar obehag. Jag är såååå less.

Ska jag slänga dem på symaskinen, sick-sacka och klippa av? 

Matildas födelsedag blev lång och händelserik. Gästerna avlöste varandra från klockan halv tre ända till kvällen. Hon fick äta tårta och öppna paket, även om det var roligast att gnaga på omslagspappret. Hon fortsatte leka i badet och sen även i sängen, tills hon somnade, vid halv tio på kvällen. 

Tack alla som uppvaktade lilla Matilda på hennes första födelsedag! Hon hade jätteroligt, och vi med.

Idag är Husse på pimpeltävling. Matilda ligger i vagnen och sover. Hon har sovit ungefär två timmar, och hon verkar inte vara färdig riktigt än. Det är mycket att ta igen.

Jag har skottat fram vår parkering, vilket tog en stund. Sen ställde jag dit bilen, sopade av den och satte i motorvärmaren. 

Jag hade tänkt gå med Matilda, men det har kommit så inåth*****e mycket snö, så jag tar bilen.

Idag blir det lite mer tårta, och sen ska vi till mormor och morfar och hämta svampstuvning.

Jag håller tummarna för Husse (svårt när man skriver) att han plockar upp några fiskar. Förresten är tävlingen över nu, så nu ringer han väl snart.

Hoppas!!!! 

Matilda fyller ett år idag!

Grattis lilla stjärna! 

Imorgon är det födelsedagskalas för lilla Matilda som fyller sitt första år. Då bjuder vi på tårta för dem som hittar hit, efter klockan två.

Matilda ska få äta tårta själv och bli hur grisig hon vill, det är min födelsedagspresent till henne. Hon har fått öva att äta själv, både med och utan bestick, i några dagar. Det går ganska bra, men mycket hamnar på golvet och i håret och överallt, faktiskt. Men roligt är det ändå.

Jag ska ägna kvällen åt tårtbak. Det ska bli skoj. Måste bara handla lite först. Nu ska jag äntligen köpa mig en sån där form som man kan öppna.

En liten födelsedagspresent kanske jag oxå måste köpa, även om jag tror att hon inte bryr sig särskilt mycket om det så här första gången.  

Jag hittade det där brevet från FK, och när jag läste igenom det så förstod jag att jag faktiskt får jobba och ta ut FP samtidigt utan att min SGI räknas om. Det är om jag inte gör någonting alls och tar ut färre än fem dagar per vecka som SGI:n räknas ner till 0 kr. 

Om jag jobbar och tar ut resterande dagar i FP så får jag behålla SGI:n upp till Matilda fyller två år. Jaja... det kan löna sig att läsa ordentligt. Jag fick ju panik! Jag har verkligen haft jobb-ångest.

Att köra taxi känns inte riktigt som att jobba. Haha! Det är bra när kvälls- och helgjobb. Det känns något bättre nu faktiskt.

Jag satt uppe till halv tolv igårkväll och gjorde budget.

Jag fick ett gnäll från Husse härom helgen då han undrade var alla pengar tog vägen. Då bestämde jag att hädanefter ska varenda kvitto sparas och bokföras. Det har jag börjat med nu. Om vi så handlar bara en liter mjölk så ska kvittot in i pärmen och i datorn. Då får han se var pengarna tar vägen. Det lät som att han trodde att jag slösade! Skulle jag? Slösa? Aldrig! (Viss ironisk ton där.) Nu har jag iallafall gjort iordning i excel (eller ett liknande program som inte riktigt har alla finesser jag vill ha) så det går att knappa in minsta lilla kvitto. Jag såg till min förskräckelse att vi handlade i matbutiker för ungefär 2500 kr förra månaden. Det måste gå att effektivisera det där så att vi kommer lite billigare undan.

Bara det att bokföra precis allt gör ju att iallafall jag blir lite försiktigare. Jag, som slösar så hemskt.

Matilda tycker inte att det är så där döskoj när jag sitter och budgeterar. Hon protesterade lite och då tog jag henne på en liten promenad i lägenheten. Hon är ganska darrig på benen, men det blir bättre och bättre dag för dag. Hon protesterar ganska mycket nuförtiden, men vi har blivit bortskämda hittills, med världens snällaste och gladaste bejbis, så det kan vi ta.

Ibland önskar jag dock att vi hade en hund som kunde städa runt hennes matstol, så jag slapp krypa på golvet titt som tätt.