Igårkväll kände jag av lite halsbränna. Jag har faktiskt sluppit det under största delen av graviditeten, vilket jag tackar för. Men nu på sluttampen så smyger den sig på. Jag lyckade somna igår iallafall, för att vakna vid midnatt med halsbrännan från helvetet. Jag ville inte kräkas, jag ides inte kräkas. Det är jobbigt! Men jag hade kunnat, om jag inte bestämt mig för att inte göra det. Proppade i mig novalucol i hopp om att den skulle försvinna. Men efter 6 tabletter insåg jag att det skulle krävas mer än så för att få bukt med den. Jag klev upp, tog fyra skivor av pappas ingefära och tuggade på dem samtidigt som jag blandade ett glas linfrön. När jag svept linfrönen gick jag tillbaka till sängen och bäddade upp tre kuddar under huvudet. Det hjälpte! Jag somnade! Halleluja! Ikväll ska jag vara lite mer försiktig och inte stoppa i mig nåt sött eller sliskigt precis innan jag går och lägger mig. Jag vill helst slippa det där.Promenerade upp på stan idag med Åsa, Alvar och Miloo. Promenerade hem igen sen vi varit hos mamma och pappa och fikat lite. Kaffe är en olämplig dryck för en höggravid. Halvvägs hemma höll jag på att explodera av kissnödighet. Av en enda liten kopp kaffe.Jag sitter och gäspar, ögonen går nästan i kors. Men jag vill inte riktigt gå och vila. Det är så tråkigt. Kanske måste jag. Och så somnar jag och då är säkert älskling hemma när jag vaknar! Magen och jag saknar pappan...

...är schemat idag. Fullare än på länge. Barnmorskan klockan elva och nu sitter jag och väntar på att klockan ska närma sig tre, för då är det infomöte på Försäkringskassan. Hos barnmorskan mätte vi magen som nu är 34 cm, bejbisens hjärtfrekvens var 156 slag, mitt blodtryck var 120/65. Allt ser bra ut. Bejbisen ligger med huvet ner men är rörlig, så den har inte fixerat sig än...Vi ska dit igen den 26:e. Idag är jag iallafall lite piggare. Det är nog viktigt att komma ut och aktivera sig direkt på förmiddagen. Det är riktigt vårväder idag, snön smälter! Vi var till TT och tog en kaffe efter mvc och vi höll inte på att komma därifrån, för de var där och snöröjde med traktor och lastbil. Lastbilen körde fast i snöslasket och kom inte lös trots att traktorn hjälpte till att knuffa. Vi satt och tittade på ett bra tag innan de släppte iväg oss. Om de har kommit lös än, vet jag inte.Usch, vad tråkigt att gå på tråkigt möte! Men jag måste gå idag. Nästa gång de har info är inte förrän 16:e april och då ska jag banne mig vara mamma!

Igår var vi så orkeslösa att vi inte orkade gå till Kånka och köpa varken mjölk eller bröd till dagens frukost. Jag hade legat hela dagen och älskling kom hem med feber från turen till träsket. Så imorse var jag så illa tvungen att åka till Statoil och handla. Strax efter klockan sju åkte jag. Solen stod redan ganska högt och de enda som var ute var en taxi, några hundägare och ett par stavgångare. Ungefär fyra timmar tidigare stängde krogarna. Det är helt konstigt hur annorlunda världen ter sig en tidig söndagmorgon. Det roligaste är att det är min värld nu, mer än krogvärlden, och det är så härligt.Älskling stod här nyss och tog på sig täckbyxorna och var glad över att inte vara bakis, och att inte ha varit bakis på länge! Det är inget man saknar direkt. Jag vill inte bli bakis på länge.Trots att det är jättefint väder ute, känner jag en överhängande risk för att fastna inomhus. Mest för att det är så jobbigt att byta om, ta på långkalsonger, polotröja, knyta skorna. Jag blir andfådd av att tänka på det. Om jag får som jag vill är det bara nio dagar kvar till förlossning. Enligt kalendern är det trettio. Och enligt bejbis vet jag inte vad det är, men jag hoppas vi är överens.Titta här: Äntligen är vi på väg åt rätt håll!

Igår var jag hemma hela dagen och vilade. Det ska jag nog vara idag oxå. Det är läskigt och inte må bra nu. Bäst att ta det väldigt lugnt. Men man blir ganska less på det oxå.Idag fyller min syster år! Grattis Åsa!Magen var spänd som ett trumskinn igår. Spänd och öm. Och därinne rockade det som vanligt. Inatt fick jag iallafall sova ordentligt och nu på morgonen kändes det riktigt bra. Älskling for med sin pappa till träsket. Hoppas de får fint väder där.Han frågar om det är ok att han åker iväg. Och det är det ju! Det räcker att jag ligger hemma och är passiv... Han är inte så långt borta ändå.Vi tar det lugnt, jag och magen. "Det är bäst att passa på!" säger de som vet.

Igårkväll störtade jag. Jag blev helt slut och mådde lite illa. Natten var hemsk. Jag har sovit som en kratta, bara vänt på mig och försökt hitta en bekväm ställning. Det gick inget bra. Jag tror jag sovit ett par timmar riktigt ordentligt. Min kille var gulligast och gjorde färdigt frukost och dukade, så jag behövde bara sätta mig och äta. Min mage är alldeles öm! Idag kommer jag bara att ligga och vila, hela dagen. Kanske har jag åkt på en förkylning. Här är insändaren som vi hade i NSD igår:"Vi har frågat oss många gånger varför man bor i Kiruna. Ett svar kan vara att man är intresserad av vintersporter som tillexempel skoterkörning. Då tycker vi att Kiruna kan vara en stad där ett sådant intresse får stöd istället för kritik. Det är mycket bättre att ungdomarna ägnar sig åt detta än att de driver runt på stan, dricker alkohol och testar droger. Vintern varar inte hela året, ens i Kiruna. Den egentliga skotersäsongen är inte så oändligt lång ändå. Förslaget i sig är på prov från första mars till sista april, vilket blir två månader sammanlagt, av årets tolv.Tanken med förslaget om skoterkörning i stan är god, och det kommer väl ta sin tid innan man har fått ordning på skoteråkarna. Nytt är ju även regeln om förarbevis för snöskoter, det kommer väl ta sin tid innan alla har tagit det också. Information om regler för skoteråkning får man när man tar detta förarbevis./Mikael och Katarina"

Vi skrev en insändare igår som kom med i NSD idag. Det var roligt! Jag vill ha en ny teve till sovrummet. Den piper, gnäller, sprakar och går inte att stänga av med fjärrkontrollen. På kvällen, när jag håller på att somna framför teven, så måste jag stiga upp och gå fram och stänga av den! Lyxproblem, men ändå! Jag blir andfådd av att vända mig i sängen. När jag lagt mig igen, efter att ha stängt av teven, är ju jag uppe i varv och kan inte sova.En ny teve... Hm. 3000 kr.

Första dagen på vecka trettiosex. Jag får ingen förvarning om att jag håller på att bli trött längre. Det är som att slå av en strömbrytare. Plötsligt tar jag tvärslut och somnar nästan stående. Ögonen går i kors och så börjar jag tokgäspa. Då är det bra att man har en kille som säger: "GÅ OCH LÄGG DIG!" Bejbis trampar vatten, fast uppochner, så fötterna paddlar i mitt mellangärde. Och så hickar bejbis i höger ljumske och killas i vänster. Ibland åker bejbis rumpa några centimeter till höger om min navel. Ibland sprattlar det bara till så hela magen skakar. Ibland får jag en duns i ryggraden. Vad tomt det ska kännas när bejbis kommer ut!Ibland tror jag att det ska vara så här resten av livet. Att jag ska känna mig så här tung och klumpig. Att jag knappt ska nå mina fötter så jag kan knyta skorna. Att jag ska bli tvärsömnig, plötsligt. Men jag vet ju att det inte kommer vara så! Snart, snart... Vecka trettiosex... trettiosju... trettioåt..

Imorn ska jag dit och få mina intyg verifierade. Jag satt och tittade på platsbanken nyss, det finns jobb! Jag kommer ihåg när vi började högstadiet och vår klassföreståndare sa till oss att när vi går ut skolan kommer det inte att finnas några jobb. Det var verkligen uppmuntrande att höra. Nu har det gått några år, nu finns det jobb i Kiruna.Tog en liten promenad upp på stan idag och åkte buss hem. Det tar fyra minuter att åka buss hem från stan. Det tog inte fyra minuter att gå dit. Men jag var ganska pigg och rask! Det var jätteklart och soligt och svinkallt så fort man kom i skuggan. Vi köpte ett såntdär platt dammsugarmunstycke idag. Oj vad det såg roligt ut när älskling provdammsög. Tillslut gick man på reklamen. Hehe.