Jag känner mig så mycket gladare nuförtiden. Jag har inga nervösa känningar i magtrakten, inget jag ligger och grubblar på om kvällarna och ingen stresshuvudvärk som maler bakom pannan. Det hjälper så mycket att bara få komma ut en stund varje dag. Jag trivs med att stå och mocka skit, lasta hö, bära vatten och prata med hästarna. Jag hinner tänka igenom mycket, och jag får sådant självförtroende bara av att göra småsaker och klara av dem.

Tänk om jag hade fått det som jobb! Det är typiskt att det jag helst vill göra är inget man kan tjäna pengar på. Spela musik, arbeta med ungdomar och hålla på med hästar. Det är sånt där arbete som inte räknas.

Spela musik kan man dock bli miljonär på, om man har tur. Men det livet, att åka och turnera året runt, hade jag inte velat ha.

Nu ska hela familjen äta lax till lunch. Sen ska vi ut på olika aktiviteter. Det är mulet ute, men det gör tamejfan ingenting när livet är härligt.