Det sänkte sig en dimma över Kiruna framåt kvällskvisten. En kall dimma. Det är bara en plusgrad, enligt våran termometer.

Vi fick sålt lill-skotern idag. Nu är det bara stor-skotern kvar. Hoppas den oxå blir såld. Den är ju så fin och mysig att åka med. Jag känner att jag skulle vilja åka några turer till på den, men jag blir jätteglad om någon köper den och tar hand om den. Jag kommer ihåg när vi köpte den. Den var så tjusig! Vi hämtade den dagen efter eller något sånt. Och sen åkte vi några turer. Trots att spåret var jätteguppigt så kändes det knappt med den där skotern. Och vad elakt den lät! Morr morr...

Jag provade köra en gång, men jag tyckte den var för snabb för mig. Jag är en sån som tycker att 40 km/h är vansinnigt fort på en snöskoter.

Imorgon blir det spännande för mig. Och jag vågar inte säga något än heller.

Men förr eller senare så kommer det här i bloggen. Oj oj...

Man får ett telefonsamtal som man har gått och väntat på så länge. Plötsligt ringer det och vad konstigt allting blev!

Äntligen verkar det vara dags. Helt otroligt! Jag ska ta och smälta det här lite försiktigt innan jag skriver något mer.