...på gamla tider och bekymmer.

http://kickixkatarina.bloggagratis.se/2007/05/10/143504-ta-dem-vack/

*suck av lättnad*

Det är konstigt, men varje söndag tänker jag ikväll är det säkert någon bra film. Av någon konstig anledning så tror jag fortfarande att det ska vara någon bra film klockan 21:00 på söndagskvällen, i åtminstone någon kanal. Varje söndag blir jag lika besviken. För varje söndag visar de någon film som redan gått ungefär 90 gånger det senaste året i någon av kanalerna.

Till exempel ikväll visas 40 year old virgin som har gått åtminstone två, kanske tre, gånger den här sommaren. Den var väl ganska skojig första gången. Men jag vet inte om det är en film man vill se om och om igen.

Jag ska ge några exempel på filmer man kräks över när de syns i tv-tablåerna: Phonebooth, Swordfish, Hur man blir av med en kille på 10 dagar, 10 orsaker att hata dig, alla Scary Movie, alla Polisskolan, Mumien 1 & 2, Gone in 60 seconds, alla James Bond, Con Air, alla Die Hard, alla Dödligt Vapen, Den galne proffessorn, Day after tomorrow, Indepedence Day, Apornas Planet, SWAT, Face off, Charlies Änglar, alla Beck, Dawn of the dead, The Ring, Kodnamn Nina, Taxi, Mannen med järnmasken, Pearl Harbor, Blue Streak, Patrioten, 15 minutes, Det näst bästa, Min bäste väns bröllop, xXx, Jagad, Zorro, Mars Attacks, Medan du sov, Nätet, Pelikanfallet, Firman, Runaway bride, Lagally Blonde, Bridget Jones, Kärleken checkar in, Den galopperande detektiven, Den där Mary, Coyote Ugly, Notting Hill, 4 bröllop och en begravning, Om en pojke, Sömnlös i Seattle, Dukes of Hazzard, Happy Gilmore, Mr. Deeds, The Wedding singer, Miss secret agent, Oss torpeder emellan, American Pie, Anna och Kungen, Vad kvinnor vill ha, Brudens Far, Zoolander, 40 days & 40 nights, Crocodile Dundee, High Fidelity, Maverick, Never been kissed, Älskling jag krympte barnen, Molin Rougue, alla Jönssonligan och Lilla Jönssonligan, Adam & Eva, Little Nicky, Den gröna milen, Chocolat, Jägarna, En kvinnas doft, Rädda Willy, Double Impact, Universal soldiers, Starsky & Hutch, Jag vet vad du gjorde förra sommaren, American Ninja, One Hour Photo, Ghost ship, Resident Evil, X-men, I Robot, Anaconda, Ett perfekt mord, Rovdjuret, Twisted, Spider Man, Dodgeball, Min tjej, En prinsessas dagbok, Min stora kärlek, alla Snuten i Hollywood, King Arthur, Rush Hour, White Chicks, alla Tillbaka till Framtiden och säket några till. Det är inte så att jag tycker det är dåliga filmer (ja några är ju ganska dåliga), jag är bara så in i helskotta less på att de återkommer hela tiden. Gärna flera gånger på några månader.

Ett litet tips, kom ihåg dessa filmer så kommer du märka hur ofta det återkommer i rutan. Det är nästan skrämmande.

Igårkväll blev jag lite överraskad när de faktiskt visade Häxor, Läxor och dödliga lektioner i SVT. Det var längesen! Men SVT brukar ju inte göra som de andra kanalerna, så helt förvånad är jag inte.

Livet känns ibland som en tävling och en fruktansvärt orättvis sådan. Vissa har helt enkelt inte en chans eftersom vi föds med olika förutsättningar och förmodas ha samma mål. Oavsett vilka talanger vi har, ska vi vilja samma sak, annars är vi diskvalificerade och får inte vara med. Att vara utanför tävlingen innebär både för- och nackdelar. På ett sätt är det skönt att slippa kraven, men samtidigt får man ständigt påminnelse om att man ska vara med i tävlingen, det är det enda rätta. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man har vad som krävs eller inte.

Jag har nästan alltid känt att jag måste vara bäst i det jag gör. Annars ska jag inte syssla med det. Jag ska vara bäst från början, utan övning och träning. Mitt krav på mig själv är att jag ska vara ett universalgeni med medfödd talang i allt jag kan tänkas ge mig på. Först på senare tid har jag tillåtit mig själv att vara halvkass och utvecklas. Jag har inte vågat visa vad jag kan, för jag inte med säkerhet kunnat visa att jag är bäst. Därför har jag medvetet låtit bli att göra saker jag är bra på, som jag älskat att göra och kanske till och med är ämnad att syssla med. Allt på grund av en rädsla för att bli kritiserad, om inte av någon annan, så av mig själv.

Jag får påminna mig själv varje dag att jag inte behöver vara bäst, jag kan vara som jag är och jag kan bli bättre, utvecklas, lära mig nya saker. Det är inte en dödssynd att be om hjälp och att vilja lära sig. Jag är väl så bra som någon. I vissa fall är jag bättre och i vissa fall sämre. Konstigare än så är det inte.

Livet känns som en tävling i vem som är snyggast, mest framgångsrik, smartast och populärast. Jag gav upp för längesen. Jag valde att se annorlunda ut, för jag visste att jag aldrig kunde bli snyggast. Jag var tyst i diskussioner, för jag visste att jag aldrig kunde bli smartast. Jag valde att strunta i mina talanger, för jag visste att jag aldrig kunde bli mest framgångsrik, och jag hörde nästan aldrig av mig till mina vänner och bekanta, för jag visste att jag aldrig kunde bli populärast.

Enligt vem? Vem var domare i den tävlingen? Om det inte var jag själv, hur kunde jag låta någon annan ha den makten över mitt liv?

Jag undrar om allt detta var tecken på min egen osäkerhet. Jag ville få det att se ut som att jag inte brydde mig, men jag brydde mig, mycket. Så pass mycket att jag ibland la mig ner på golvet och försökte önska livet ur mig. Så mycket att jag tog till alkohol, sex och droger för att bestraffa mig själv då jag inte var kvalificerad att tävla. Och för att jag var så feg som inte vågade kämpa.

Jag har lagt ner så onödigt mycket energi på att klanka ner på mig själv.

Jag har lovat mig själv att sluta med det.

Jag vrider på det. Jag ska lägga ner lika mycket energi på att peppa mig själv och intala mig själv att jag faktiskt duger och att jag faktiskt kan.

Livet är faktiskt inte en tävling, eller behöver åtminstone inte vara det. Och jag behöver inte vara bäst, jag behöver bara lova mig själv att alltid göra mitt bästa för min egen skull. Då slipper jag bestraffa mig själv och kan istället belöna mig med de framgångar jag kommer få uppleva.