Jag brukar föredra sms framför att ringa och prata. Åtminstone när man bara ska checka läget eller stämma träff och sådana smågrejer. Om det inte är skitviktigt så känns det väldigt enkelt att bara smsa och det är inte så noga om jag inte får svar med en gång.

Men sen får man sms med allvarligare underton, ibland anklagelser eller utskällningar. Saker som jag gärna hade velat svara på eller åtminstone velat ha chansen att svara på. Då blir jag lite rädd. Det är som att göra slut via sms. Det är inte snyggt gjort! Om man inte vill ha några motargument, så är det klart att sms är det smidiga valet när man vill slänga ur sig något som trycker en. Men jag tycker det är otäckt. Speciellt när det kommer från någon man ändå pratat med en del innan.

Det är så lätt att spy galla över folk och vara allmänt otrevlig via sms och i vissa fall via sin blogg. Att i sin egen klubb för inbördes beundran smutskasta människor som man av olika anledningar inte tycker om. Frågan är om det är rätt att göra så. Jag tycker inte det. Jag stör mig på människor jag också, men jag försöker att inte dra upp det i min blogg för jag vill att min blogg ska vara positiv och att man tillochmed ska kunna fnissa lite när man läser den. Det händer en massa skit i världen hela tiden och det finns en massa forum att sprida just den skiten. Alla kvällstidningar och nyhetsprogram gör sitt i den avdelningen. Då behöver inte jag också gräva ner mig i dynga, även om jag hade kunnat.

Jag är med i familjeliv.se där det startas forumtrådar i parti och minut. Även där är det populärt att smutskasta människor som inte delar ens åsikter. Och eftersom man kan vara anonym där är det lätt att vräka ur sig det ena och det andra, oavsett om det är sant eller inte, oavsett om det kan göra någon väldigt illa eller inte, i sin jakt på bekräftelse att man har rätt i sina åsikter.

Är livet en tävling i vem som hade rätt? Jag tror inte det. Mitt liv är iallafall inte det. Jag vill försöka hitta något varje dag som gör mig tacksam över att jag lever. Och för det mesta lyckas jag, för jag koncentrerar mig på det istället för på all skit som skymmer sikten.

Jag glömmer av mig ibland och gör något som jag absolut inte ska göra. Tillexempel lyfta vattenkokaren full med vatten, torka golvet med disktrasa och sånt. Men det är sådana där smågrejer som jag i vanliga fall gör varje dag, så det är lätt att det händer. Det känns dock när det händer. Inte hemskt, men det känns.

Idag tvättade Husse mitt hår. Jag fick sitta på en stol i duschen med både badlakan och morgonrock och luta bak. Det kändes som på salong! Mitt hår var ganska ofräscht, men nu är det rent och luftigt igen. Det är hemskt att inte få duscha. Men jag kan ju tvätta mig ändå. Enda kruxet har varit håret, men nu när det är gjort så klarar jag mig några dagar igen. Om en vecka och två dagar ska stygnen tas bort, då får jag duscha och ta på en vanlig bh. Men den bh:n ska sitta på dygnet runt i tre månader sen.

Det är mycket jobb med det här, men det är fan värt det!