Livet känns ibland som en tävling och en fruktansvärt orättvis sådan. Vissa har helt enkelt inte en chans eftersom vi föds med olika förutsättningar och förmodas ha samma mål. Oavsett vilka talanger vi har, ska vi vilja samma sak, annars är vi diskvalificerade och får inte vara med. Att vara utanför tävlingen innebär både för- och nackdelar. På ett sätt är det skönt att slippa kraven, men samtidigt får man ständigt påminnelse om att man ska vara med i tävlingen, det är det enda rätta. Vare sig man vill eller inte. Vare sig man har vad som krävs eller inte.

Jag har nästan alltid känt att jag måste vara bäst i det jag gör. Annars ska jag inte syssla med det. Jag ska vara bäst från början, utan övning och träning. Mitt krav på mig själv är att jag ska vara ett universalgeni med medfödd talang i allt jag kan tänkas ge mig på. Först på senare tid har jag tillåtit mig själv att vara halvkass och utvecklas. Jag har inte vågat visa vad jag kan, för jag inte med säkerhet kunnat visa att jag är bäst. Därför har jag medvetet låtit bli att göra saker jag är bra på, som jag älskat att göra och kanske till och med är ämnad att syssla med. Allt på grund av en rädsla för att bli kritiserad, om inte av någon annan, så av mig själv.

Jag får påminna mig själv varje dag att jag inte behöver vara bäst, jag kan vara som jag är och jag kan bli bättre, utvecklas, lära mig nya saker. Det är inte en dödssynd att be om hjälp och att vilja lära sig. Jag är väl så bra som någon. I vissa fall är jag bättre och i vissa fall sämre. Konstigare än så är det inte.

Livet känns som en tävling i vem som är snyggast, mest framgångsrik, smartast och populärast. Jag gav upp för längesen. Jag valde att se annorlunda ut, för jag visste att jag aldrig kunde bli snyggast. Jag var tyst i diskussioner, för jag visste att jag aldrig kunde bli smartast. Jag valde att strunta i mina talanger, för jag visste att jag aldrig kunde bli mest framgångsrik, och jag hörde nästan aldrig av mig till mina vänner och bekanta, för jag visste att jag aldrig kunde bli populärast.

Enligt vem? Vem var domare i den tävlingen? Om det inte var jag själv, hur kunde jag låta någon annan ha den makten över mitt liv?

Jag undrar om allt detta var tecken på min egen osäkerhet. Jag ville få det att se ut som att jag inte brydde mig, men jag brydde mig, mycket. Så pass mycket att jag ibland la mig ner på golvet och försökte önska livet ur mig. Så mycket att jag tog till alkohol, sex och droger för att bestraffa mig själv då jag inte var kvalificerad att tävla. Och för att jag var så feg som inte vågade kämpa.

Jag har lagt ner så onödigt mycket energi på att klanka ner på mig själv.

Jag har lovat mig själv att sluta med det.

Jag vrider på det. Jag ska lägga ner lika mycket energi på att peppa mig själv och intala mig själv att jag faktiskt duger och att jag faktiskt kan.

Livet är faktiskt inte en tävling, eller behöver åtminstone inte vara det. Och jag behöver inte vara bäst, jag behöver bara lova mig själv att alltid göra mitt bästa för min egen skull. Då slipper jag bestraffa mig själv och kan istället belöna mig med de framgångar jag kommer få uppleva.

 

Jennie

26 oktober 2008 11:43

Word!!!!!!!!

 

Kicki

26 oktober 2008 15:09

Yeah!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är aldrig ute i tid när det gäller julklappar. Jag har nog aldrig varit det heller. Varje år tänker jag samma sak, att jag ska ha en lista för alla jag brukar köpa julklappar till (det är inte så många) och under året skriva upp idéer jag får. Fö...

Nu finns hela min bröstförminskningshistoria på min nya blogg http://karoos.blogg.se ...

Jag gjorde en ny blogg. Se den här: http://karoos.blogg.se/

Igårkväll ställde jag alarm på 07:30. Imorse när alarmet ringde, snoozade jag en gång och steg sen upp. Kände mig ovanligt pigg. Tittade på klockan i köket som stod på 09:16 och klockan vid teven stod på 09:16. Mobiltelefonen sa dock 07:54 och när ja...

Jag tycker att vintern har skött sig riktigt bra iår. Det har blivit kallt, sakta med säkert, kommit lite snö, blivit ännu kallare och nu snöar det ordentligt. Det måste vara kallt först, så att backen och sjöarna fryser ordentligt. Sen kan snön komm...