Det var längesen jag kände mig så här mordisk. Som att jag kunde slå ihjäl dem, bara jag visste vilka de var. Jag fattar inte hur man kan vara en sån feg jävla skit att man gör så mot en annan människa, och sen inte vågar stå för det och ta konsekvensen av det. Alla håller käften, ingen vet något. Alla skyddar de varandra och vem fan tänker på den som lider?Nä, vi låtsas väl som att inget har hänt. Det är väl bäst. I den här lilla hålan funkar det om man bara tittar bort när man möter personen på stan. Då är man helt oskyldig, tydligen. Jävla fegisar! De har sitt gäng och tror att de är tuffa killar (och tjejer för den delen), men om de nu var så jävla tuffa, varför vågar ingen säga som det är och erkänna?"Ja, det var jag som sparkade när han låg ner. Jag erkänner." Varför vågar ingen? Nej, de har sitt tuffa gäng, peppar varandra att de nog gjorde rätt ändå. Det hade ju kunnat vara sant, de där anklagelserna. "Nu var det ju inte det, men vi låtsas som att inget har hänt. Det har ju gått ett mer än ett halvår. Vi har ju varandra, vi tuffa killar i vårat gäng. Vi säger ingenting, så blir ingen skyldig." eller hur låter det när ni träffas? Hur går snacket, ni tuffa män emellan?Och du din korkade brud som startade allting, var glad att jag inte vet vem du är! Har du läst om pojken som ropade varg? Nä, du måste nog ha varit upptagen då. Kände du dig lite ledsen och oförstådd? Stackars lilla du, det måste vara jobbigt att leva utan förstånd.Ja, jävlar. Så här har jag inte mått sen jag var tonårig punkare. Fy fan.

Där fick man för att man inte ides laga mat utan åt chips när man var småhungrig. Nu mår vi illa båda två här hemma. Urk. Och nu är det för sent att börja laga mat. Bara vänta till frukost med andra ord.Tänk om jag ska gå på krogen imorn. Vad konstigt. Vad längesen. Men det skulle va roligt att få gå ut en kväll. Äta restaurangmat och träffa nya människor. Spännande. Men jag har en känsla av att jag kommer tröttna ganska fort. Fast det gör ju ingenting.Vi kollade X-men the last stand, den var bra, jag är inte förvånad. Hungrig och illamående, suck.

Det är svårt att sova ordentligt. Jag snurrar (eller gungar) omkring halva natten, minst. När jag ligger på rygg somnar armarna, på sida kan jag ligga ganska bra med kudde mellan knäna, mage går inte och jag brukade alltid somna på mage när den inte var rund som en boll.Jag ligger och lyssnar och blir irriterad när jag hör de första börja åka till jobbet, när första bussen åker förbi. Då vet jag att jag ska upp snart oxå. Givetvis somnar jag om och försover mig.Jag måste börja vila på eftermiddagen, så jag orkar gå till skolan. Det är ju bara tre veckor kvar! Hjälp!Nu är det dags för frukost. Eller nästan lunch.