Ikväll smäller det. Då ska jag köra taxi igen. Jag kommer ihåg hur roligt jag tyckte att det var när jag började köra taxi. Det kändes verkligen som att det var jobbet för mig. Jag fick köra bil, jag fick träffa massor av olika sorters människor, jag fick vara trevlig och ibland fick jag även vara otrevlig! Hehe... Jag trivdes verkligen med att köra taxi. Men jag jobbade för mycket och fick inte direkt lön för mödan på slutet, så jag tröttnade.

Nu har det gått två år och jag tog mig i kragen igår och lämnade mitt telefonnummer på taxibolaget här i stan.

Först kändes det riktigt bra att jag äntligen hade gjort det. Sen fick jag ångest. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde när jag jobbade som mest. Jag var mörk runt ögonen, tappade hår och gick upp i vikt. Jag hade ständig huvudvärk och svårt att sova på nätterna, de nätter jag inte jobbade. Jag vill verkligen inte hamna i den sitsen igen!

Men när telefonen ringde senare på kvällen, och jag blev erbjuden att köra redan den här helgen så kände jag att det var ganska kul ändå.

Jag hade faktiskt väldigt roligt som taxichaufför! Jag har saknat det på något vis.

Den här gången ska jag inte ta i så jag spricker. Det går inte heller, för jag har Matilda. Hon är min broms. Jag kan inte jobba tolv timmar, sju dagar i veckan. Jag kan jobba lagom och få ihop pengar så vi kanske tillochmed kan spara lite!

Det känns bra.