Jag hade lite svårt att somna om efter att Husse hade gått till jobbet. Men jag försökte. Det börjar ljusna ungefär då. Jag trodde att Matilda skulle vakna klockan sju, hon tittade på mig och pratade lite. Men plötsligt var det tyst igen och hon sov till tjugo över åtta. Jag hann gå upp och göra färdigt vår frukost innan hon vaknade. Då strålade solen utanför. Efter frukost gick vi ut och solade lite. Båda med solbrillor på. På hemvägen somnade Matilda, så jag lämnade henne ute på bron när vi kom hem. Jag trodde hon skulle sova länge, men hon vaknade efter tjugo minuter ungefär. Jag hann gympa lite, vilket kändes med tanke på träningsvärken. Den är värst i låren och överarmarna.

Just nu känner jag mig väldig slö och orkeslös. Dagen började så bra och jag var pigg och full av energi. Jag vet att jag går omkring och oroar mig för saker som jag inte rår på. Jag slösar min energi på det, och trots att jag är medveten om det kan jag inte sluta. Det är som att gå i motvind och djupsnö, med barnvagn.

Jag vill ju bara att alla ska må bra och vara glada. Jag vet att man inte kan må bra hela tiden, men varför inte försöka kämpa lite och se allt som är bra istället för att gräva ner sig i det som kanske verkar dåligt just nu?

Jag fick en kopp te i knät i morse. Det var lite tråkigt just då, men efter jag hade sattit på mig torra byxor tänkte jag inte mer på det.

Nu ska jag förresten sätta igång tvättmaskinen och tvätta bland annat de byxorna med te på.

Vi red ut igår. Jag hade westernsadeln på Spotlight, vilket var ganska härligt för min träningsvärk efter balansövningarna.

Vi tänkte att vi skulle galoppera lite, i det fria. Spotlight är ju lite kär i Nelly, så när hon satte av i galopp följde han efter. Och när hon ökade började Spotlight ta glädjeskutt, mitt i galoppsprången. Det var bara att hålla i sig! Än en gång var jag glad att jag tog westernsadeln, jag satt fast. Med vanlig sadel hade jag legat i diket, helt klart. Det var lite svårt att få honom att lugna ner sig, när jag samtidigt skrattade. Och när Nelly framför saktade in, så tvärnitade han. Det var balansövningar än en gång. Det hade varit skoj att se det där på film. Jag undrar om det såg ut som det kändes.

Det är bra att han är en glad häst, men rodeo var ju inte vad jag hade tänkt ägna mig åt.

På hemvägen blev coola killen rädd för en skoter, tre bilar och en snöslunga, men vi kom hem, hela och glada.

Imorgon ska vi nog prova på en galopptur i det fria igen. Hoppas det är lika fint väder som idag.