Matilda var på ettårskontrollen idag. Hon var 74 cm lång, vägde 8680 gram och hennes huvudomfång var 46,2 cm.

Läkaren gnällde lite över att hon inte kryper ännu. Men jag tyckte att hon överreagerade. Matilda får öva att stå och gå medan vi håller i henne, hon har precis lärt sig att sätta sig själv, hon rullar runt på rygg och mage och ålar på rygg när hon ska ta sig fram. Ok, hon kryper inte, men hon gör annat. Och så pratar hon massor. Läkaren sa att vi skulle ställa upp gåstolen på vinden och låta Matilda ligga och skrika på golvet till hon börjar krypa. Det tycker inte jag. Vi fortsätter med våra lekar då hon får öva att stå och gå och hålla i möbler. Jag vill inte att min bejbis ska ligga och skrika på golvet, när man kan ha kul istället. Kanske börjar hon inte krypa lika fort, men det blir desto trevligare på vägen dit.

Hon fick en spruta i benet oxå, den märkte hon knappt överhuvudtaget. Duktiga duktiga bejbis! 

Efter min hårdstart som taxichaufför har jag sovit som en sten hela natten. Matilda vaknade vid sju och jag gav henne välling i hopp om att hon skulle somna om en stund, det gjorde hon! Jag fick ligga och dra mig till nio iallafall. 

Idag ska vi till BVC för ettårskontrollen. Då blir det även en spruta i benet, och det är aldrig kul. Men hon är så duktig, så det går säkert bra den här gången oxå.

Jag skulle oxå behöva en läkarkontroll, känner jag. Min rygg har pajat igen, innan jag började jobba. Men det var inte så skönt att sitta och köra i slutet på andra skiftet. Jag försökte hitta bekväma ställningar, och det var svårt. Nu gör jag situps varje morgon så att jag ska få magstöd och skona min stackars rygg. Jag försöker sluta böja på ryggen och går ner på huk istället. När jag bär Matilda får hon ligga över axeln som en annan spädis, men hon tycker det är kul. Som tur är. Jag kan inte hålla henne rakt framför mig långa stunder, och då får jag hålla henne så nära kroppen som möjligt. 

Jag gör även lite andra gymnastikövningar, då jag ligger på mage på golvet och håller upp överkroppen med armarna. Jag sträcker sakta på armarna till jag kan ha dem raka, och så gör jag så några gånger. Då känns det bättre i ryggen en stund.

Nu ska vi ut på promenad och jag ska lämna in redovisningen för helgens arbete, innan det är dags för BVC-besök.

Jag känner mig så bra inombords nu när jag har jobbat litegrann! Jag hoppas att min chef blir nöjd med min insats och att jag får fortsätta köra. På något konstigt vis längtar jag till nästa pass. Haha!

Verkligen skumt...